Om detta förefaller oss sällsamt, så finna vi oss bättre vid at höra Vatten-Meloner (*)[1] såsom läckerheter anses, ty ehuru de icke i våra
- ↑ (*) Vi vete, at Vatten-meloner (Cucurbita Citrullus L.) gifvas både med hvitt och rödt kött, hvilket senare får i de heta länder en högröd eller skarlakans färg. Allmännaste formen på dem är klotrund, fås ock ofta de som äro litet aflånga; men jag ser äfven en sort omröras, som är mera långlagd, hvilken Valentyn träffade på Cap af 2 à 2 1⁄2 fots längd: Oud en nieuw Oost-Ind. 3. d. 1. afd. p. 253. och Rumphius i Indien undertiden såg så stor, at 2 af dem utgjorde en full karla-börda, varandes denna sort at finna både med hvitt och med rödt kött, samt med smala och ljusbruna kärnar: Herbar. Amboin. T. 5. p. 400. Gumilla omtalar Vatten-meloner på tracten vid Orenoque-floden i America, som hafva utvald smak och sötma som honing, men äro hårdare på skalet än de vanlige, och hafva trinda kärnar, stora och skarpa som pepparkorn: l. c. T. 3. p. 175. Om desse ej utgöra ett särskildt slag, så äro de åtminstone en stor artförändring.
godhet, och aldrig göra ondt, fastän de ätas rå. I Asien, tillägger han, utgöra de menige mans vanliga kost i 3 à 4 månader, och när ett barn begärer mat, ger man det en Gurka, som det genast äter rå. Belon fick såsom mat-rätt rå Gurkor med salt til, då han fägnades af Befälhafvaren på Lemnos vid dess bord: Obs. de plus. singularités & c. p. 63. men Gurkorna äro där, säger han, så välsmakande, som de möjeligen kunna finnas, och ätas med bröd til, utan olja eller ättika, varandes i den aktning, at man åt en Vän, som hälsar på i Trägården, kan med heder bjuda en rå Gurka, likasom hos oss sker med äplen och päron: l. c. p. 72. I Kom i Persien såg Olearius en sort tjocka och krokuga Gurkor, af 3 qvarters längd, som man brukade äta rå med salt til: l. c. p. 369. Benianerne äta Gurkor likaså ymnigt som vi äte äplen, utan at må illa deraf: Ovington l. c. T. 2. p. 5.
