Sida:Tal om Läckerheter-1.djvu/119

aldrafinaste slaget af Fikon (*);^[1] hvaruti man dock felar. Månge hafva också, med orätt

och

säger Busbequius l. c. Epist. 1. p. 68. och något hvarjestädes i de södra Europ. länder äro de en vanlig folkets spis, både färska och torra: Geoffroy l. c. T. 3. p. 114. De ätas i Provence och Italien dageligen til frukost med salt til: v. Linné l. c. och J. Parkinson berättar, huru man också i England för någon tid sedan brukade, då man ville fägna en ankommen vän med något läckert, at framsätta färska Fikon med salt och peppar til, jämte ett godt glas vin: Garden of Flowers &c. p. 567.

↑ (*) Sådan är Du Haldes beskrifning om Setse-frukten l. c. T. 1. p. 19. 204. Men at den ogörligen kan vara något slags Fikon, ser jag af den uplysning Missionairen Jacquemin derom lemnar, neml. at den är af ett äples storlek, slät på ytan med tunnt och fint skinn, och har blött och rödt kött, med 2 à 3 långa och flata stenar uti. Den är, säger han, den bästa frukt som fins på öen Tsong-ming i Nanking, angenäm til smaken, mycket upfriskande och oskyldig: se Lettres édif. & cur. T. 11. p. 249. Missionairen Dentrecolles talar utförligare om denna frukt, som han kallar Chi-tse, och tror höra til Mispel-slägtet, änskönt han beskrifver den at hysa 3 à 4 aflånga stenar eller kärnar. Formen, säger han, är olika, än rund, än aflång, än på annat sätt; storleken och färgen som Pomerans; skinnet tunnt och glatt; köttet i förstone fast och sträft, men efter mognaden mjukt, rödaktigt, ganska sött och angenämt. Denna frukt mognar dock sällan på trädet, utan behöfver efteråt något ligga på halm eller dylikt. Man torkar den i solen, sedan man uttagit stenarna, då ett såckermjöl sedermera utvittrar, som gör likheten med Fikon. Den är då så sund, at den kan gifvas åt sjuka. En sort häraf med grönt skal, som odlas i Provincen Tschekiang, finnes än ypperligare til smaken: se härom m. m. l. c. T. 24. p. 360. ff. Man se ock klart, at M. Martinius menar samma frukt med sin Suçu, som, efter hans utsago, är ett slags äple i China,

[109-1-2] (*) Sådan är Du Haldes beskrifning om Setse-frukten l. c. T. 1. p. 19. 204. Men at den ogörligen kan vara något slags Fikon, ser jag af den uplysning Missionairen Jacquemin derom lemnar, neml. at den är af ett äples storlek, slät på ytan med tunnt och fint skinn, och har blött och rödt kött, med 2 à 3 långa och flata stenar uti. Den är, säger han, den bästa frukt som fins på öen Tsong-ming i Nanking, angenäm til smaken, mycket upfriskande och oskyldig: se Lettres édif. & cur. T. 11. p. 249. Missionairen Dentrecolles talar utförligare om denna frukt, som han kallar Chi-tse, och tror höra til Mispel-slägtet, änskönt han beskrifver den at hysa 3 à 4 aflånga stenar eller kärnar. Formen, säger han, är olika, än rund, än aflång, än på annat sätt; storleken och färgen som Pomerans; skinnet tunnt och glatt; köttet i förstone fast och sträft, men efter mognaden mjukt, rödaktigt, ganska sött och angenämt. Denna frukt mognar dock sällan på trädet, utan behöfver efteråt något ligga på halm eller dylikt. Man torkar den i solen, sedan man uttagit stenarna, då ett såckermjöl sedermera utvittrar, som gör likheten med Fikon. Den är då så sund, at den kan gifvas åt sjuka. En sort häraf med grönt skal, som odlas i Provincen Tschekiang, finnes än ypperligare til smaken: se härom m. m. l. c. T. 24. p. 360. ff. Man se ock klart, at M. Martinius menar samma frukt med sin Suçu, som, efter hans utsago, är ett slags äple i China,

[1]