Sida:Tal om Läckerheter-1.djvu/125

Den här sidan har korrekturlästs


    J. Mocquet öfver all måtta ljuflig och söt: l. c. p. 530. Gonzales säger, at smaken på Musa ej är angenäm, såsom altför söt, men at den med Limon-saft til, blir så delicat, at man näppeligen kan afstå ifrån at äta den: F. van Sterbeeck Citricult. p. 63. Den Musa paradis. som mognade hos Clifford i Holland, var söt som honing och limaktig: Linnæus l. c. Carter berättar, at den kan mogna i Mallaga under bar himmel, och at månge tycka den är för söt: l. c. p. 377. P. Laval fann Banane i Louisiana ha en fade sötma: Voy. de la Louis. p. 57. Likaså J. Brown på öen Bourbon: Lettr. édif. & cur. T. 30. p. 345. men P. Osbeck tyckte Pisangs sötma vara angenäm: Dagb. öfv. en Ost-Ind. Resa p. 193. När nu frågan blir, hvad smak denna frukt har jämte sötman, så äro Scribenterne derom icke ense. Någre hafva deruti funnit Fikon-smak, såsom förut blifvit anmärkt; men åtskillige andre hafva haft annat tycke. Fermin, som utgifver smaken på Banane för öfvermåttan angenäm, tycker sig ej bättre kunna likna den vid något, än vid Päron eller Qvitten: l. c. p. 144. Phil. à S. Trinit. fann Ficus indicus til smaken som ett öfvermoget Päron, men dock delicat: l. c. p. 296. I Nieuhoffs tycke var Pyzang til smaken icke olik Såcker-päron: l. c. E. Terry säger Plantain vara i smaken lik ett Norwichs Päron: Purchas l. c. T. 2. p. 1469. J. Sanderson tyckte den i Egypten smaka som en sort mjuka Päron i England, men vara mindre vattig och mera söt, dock ej såckersöt: l. c. p. 1617. Fursten Radzivil fann Mauza i Syrien både lukta och smaka lika med en sort Päron i Pålen, som kallas Vryantowki: l. c. p. 36. Holländarne på van Necks escadre tyckte Bananes hafva smak som Bergamotterne i Holland: Rec. des voy. de la Comp. d. Ind. de Holl. T. 2. p. 160. Labat menar sig vid intet bättre kunna likna mogna Bananes, än vid Qvitten och Bonchretien sammanblandade, neml. sådana som blifvit för mogna och börja ruttna, men denna smak, säger han, är dock ej obehaglig, man vänjer sig lätt dervid, och då äter man den med nöje: Voy. aux isl. de l’Amer. T. 3. p. 105. ff. R. Ligon