Sida:Tal om Läckerheter-1.djvu/133

Den här sidan har korrekturlästs
123
¤ ) ° ( ¤

och håller den i synnerligt värde (*);[1] ja ock alla Européer, som gittat bortlägga den fördom de af luktens vidrighet mot den samma fattat, hafva efterhand ej allenast öfvervunnit afskyn derför, utan ock funnit en synnerlig vällust uti dess ätande, hvilken hos somliga gått långt, och likasom til förkjusning, så at de dels förklarat denna Durio för en af de yppersta frukter i Indien, dels sagt den verkeligen öfvergå alla Indianska frukter, dels

ock-

    bianco ibland annat kom på bordet, satte, i stället för den, något af denna frukt för Prelaten, hvilken, i mening at det var hvitmat han fått, blef förvånad at finna den så öfvermåttan läcker, tils man ändteligen sade honom at det var Durio han åt, då han likafullt fortfor at äta, och tyckte sig näppeligen få nog deraf: l. c.

  1. (*) Indianerne tyckas icke finna lukten i denna frukt på något sätt motbjudande, då de så högeligen tycka om den samma, som åtskillige berätta. De la Loubere vittnar, at de hålla den i ogement värde: l. c. och Pyrard tillägger, at de anse den såsom den läckraste och bästa i hela Indien: l. c. Siamerne fika efter den samma med synnerlig begärlighet, säger Turpin l. c. och på Amboina åtrår folket den med ursinnighet, och äter sig sjukdomar på halsen, så at man vissa tider nödgas förbjuda dess försäljande: Valentyn l. c. I Siam brukar man at göra mos af de hvita klimparna, hvilket man kokar och sedan förvarar til nyttjande hela året öfver: Turpin l. c. Macassarerne veta at conservera denna frukt torkad i rök, säger Navarette, och köpte han sjelf stundom sådan af dem, hvilken han fann så god, at den kunnat passa för ett Kongligt bord: l. c. p. 36. Af det Durio är hettande, har folket i Batavia, som måste hålla sig på sjön, den samma til sin smakeligaste frukost: Radermacher Naamlyst der Planten op Java p. 23.