mycket saftigare och läckrare, och så angenäm til smaken, at man tycker sig ej kunna blifva mätt deraf (*).[1]
Ibland de Americanska frukterna utmärka sig några för synnerlig sötma. Sapotille (Achras
- ↑ (*) Rumphius, som detta berättar, säger, at Tsiampadaha kommer närmare i smaken til mogna Vindrufvor eller Smultron än Nanca, och har gulare kött samt mycket bättre lukt, varandes äfven mera lättsmält, hvarföre den ock ogement värderas; den frukt som får mogna på trädet är bäst, och har en angenäm syrlighet, men den som förut afskäres och mognar efteråt inne i hus, förlorar mycket i smaken och får en fade sötma: l. c. p. 108. Sluteligen vil jag anföra hvad Radermacher uptecknat om detta ofvannämnde fruktslägtet i Batavia. Af Radermachia, säger han, äro 4 sorter, neml. 1. Nanca eller Soorsak; 2. Tjampeda, som har smärre och mera långlagd frukt; 3. Benda, som har än smärre frukt; och 4. Mandelique eller Cossir, ej större än ett stort äple, den läckraste af alla, hvilken nyligen blifvit uptäckt i Batavia: Naamlyst &c. p. 31.
ganska ljuflig til smaken: l. c. p. 209. Richard säger om Papa, at den är fade, och står mycket tilbaka för Barca: l. c. Nog troligt, at Valentyn ment Papa med den Nanca på Amboina han omtalar såsom helt söt, men tillika fade, stödande på söta Limoner jämte liten honings-smak: l. c. Jag vet ej, om andra än dessa nämnde sorter menas i förrberörde Recueil d. voy. Holl. då om Jaca säges, huru den i smaken varierar, så at den fås än smakande som Melon, än som Persikor, än som Honing, och än som de yppersta Citroner: l. c. Men med alt detta är dock Nanca mindre i värde än Durio, änskönt den är tämmeligen angenäm: Dampier l. c. p. 337. och för dess sötma behagar mycket folk i Batavia: Le Brun l. c. p. 347. ja ock verkeligen där räknas ibland de bästa frukter i Indien: Verhandelingen van het Bataviaasch Genootschap der Konsten en Wetensch. 1. deel, p. 26.
