tal med en och samma Titel skulle vidare komma at ökas.
Jag kan icke dölja de innerliga fägnads-rörelser, som hos mig upstiga, vid befinnandet af den sällsynta lyckan denna Academie i dessa 40 år haft, at, utan synnerligt uplyftande genom Öfverhetens arm, eller minsta hjelp af Kronans drätsel, först komma på fotter och sedan ej allenast hafva det jämnaste bestånd, äfven midt uti de bullersammaste skiften och under åtskilliga andra goda inrättningars förfall, utan ock i utmärkt måtto kunna tiltaga i förmögenhet, och derigenom vara i stånd, at göra många nyttiga anstalter. Det kan väl icke vara aldeles ur vägen, at vid detta tilfälle något litet om denna lyckliga belägenhet påminna, änskönt den samma tilförne blifvit af en vitter Medlem (*)[1] nog värdigt och til fullt nöje föreftäld.
Hvad är det icke för en dyrbar samling af Handlingar, som Academien i så oafbruten ordning utgifvit, bestående icke at något tomt konst-prat, vurmaktiga tankelekar, upstufvadt gräl, vrängda förtydningar, och lösliga fägner; utan af kärnfulla afhandlingar, sunda och vigtiga utläggningar, utarbetade originala undersökningar, grundade granskningar, samt tilförlåteliga rön och försök! Hvad har ock icke Academiens ställning på välmågans sida blifvit fägnesam, då Hon, jämte det Hon kommit i rolig besittning af tvänne vackra Hus, samt
- ↑ Herr S. Sandels Tal om K. Sv. Vet. Academiens inrättning och fortgång til närvarande tid. I771
