Sida:Tal om Läckerheter-1.djvu/147

137

¤ ) ° ( ¤

Chrysobalanus Icaco L.), en sten-frukt, stor och til utseende som ett Plommon, af åtskillig färg, kan aldeles räknas ibland de söta frukter, fast smaken icke är stark eller särdeles retande, förmedelst någon sträfhet köttet har med sig, hvaraf händer, at det ej strax vinner Européernas tycke (*);^[1] men kärnen är så mycket mer välsmakande (**).^[2] Americanerne älska denna frukt

li-

I 5

↑ (*) Denna frukt är skiljaktig til färgen, så at den träffas hvitaktig, gul, röd, purpurröd: Jacquin Stirp. Amer. Hist. p. 154. ja ock svart: Plumier Nov. Plant. Amer. gen. p. 44. men köttet är hvitt, föga ymnigt, mjukt och nästan utan lukt, sittande väl fast vid stenen: Jacq. l. c. Browne l. c. p. 250. och Loyer l. c. p. 192. säga, at Icaco icke har någon synnerlig smak, och Marcgrav omrörer sin så kallade Guajeru såsom söt, men af svag smak: l. c. p. 77. Labat säger, at denna frukt har en fade sötma, förenad med nog sträfhet och en framstickande syrlighet, och altså är föga angenäm i början, men blir god genom vanan, så at man äter den med nöje: l. c. p. 42. ff. Jacquin vittnar, at smaken är söt och sträf, dock ej obehaglig: l. c. Nicolson utgifver dess kött för saftigt, med en söt och litet syrlig smak, hvilken undertiden träffas sträf: l. c. p. 249. Davies l. c. p. 33. och Rochefort l. c. p. 74. hafva intet mera om smaken at berätta, än at den är helt söt. Hughes förklarar den för rätt söt och angenäm: l. c. p. 179. I Voy. aux côt. de Guin. & en Amer. par N. p. 391. säges frukten vara ganska söt med en hög smak, och således ej allenast rätt behaglig at äta rå, utan ock excellent då den blifvit insyltad. Den föres til salu på torgen at ätas rå, berättar Jacquin, som sjelf fann den så oskyldig, at änskönt han en gång för törst skull åt deraf mycket, kände han dock ingen olägenhet derefter; den syltas ock i såcker, och värderas högt, äfven i Spanien, dit en stor mängd deraf årligen plägar öfverföras: l. c. p. 155.
↑ (**) Kärnen är söt: Jacquin l. c. och kommer i

[1] (*) Denna frukt är skiljaktig til färgen, så at den träffas hvitaktig, gul, röd, purpurröd: Jacquin Stirp. Amer. Hist. p. 154. ja ock svart: Plumier Nov. Plant. Amer. gen. p. 44. men köttet är hvitt, föga ymnigt, mjukt och nästan utan lukt, sittande väl fast vid stenen: Jacq. l. c. Browne l. c. p. 250. och Loyer l. c. p. 192. säga, at Icaco icke har någon synnerlig smak, och Marcgrav omrörer sin så kallade Guajeru såsom söt, men af svag smak: l. c. p. 77. Labat säger, at denna frukt har en fade sötma, förenad med nog sträfhet och en framstickande syrlighet, och altså är föga angenäm i början, men blir god genom vanan, så at man äter den med nöje: l. c. p. 42. ff. Jacquin vittnar, at smaken är söt och sträf, dock ej obehaglig: l. c. Nicolson utgifver dess kött för saftigt, med en söt och litet syrlig smak, hvilken undertiden träffas sträf: l. c. p. 249. Davies l. c. p. 33. och Rochefort l. c. p. 74. hafva intet mera om smaken at berätta, än at den är helt söt. Hughes förklarar den för rätt söt och angenäm: l. c. p. 179. I Voy. aux côt. de Guin. & en Amer. par N. p. 391. säges frukten vara ganska söt med en hög smak, och således ej allenast rätt behaglig at äta rå, utan ock excellent då den blifvit insyltad. Den föres til salu på torgen at ätas rå, berättar Jacquin, som sjelf fann den så oskyldig, at änskönt han en gång för törst skull åt deraf mycket, kände han dock ingen olägenhet derefter; den syltas ock i såcker, och värderas högt, äfven i Spanien, dit en stor mängd deraf årligen plägar öfverföras: l. c. p. 155.

[137-1-2] (**) Kärnen är söt: Jacquin l. c. och kommer i

[1]

[2]