Den här sidan har korrekturlästs
138
¤ ) ° ( ¤
högeligen, och bruka Indianerne vid Honduras-viken at beväpnade hålla vakt om buskarne i mognads-tiden (*).[1] Avocato (Laurus Persea L.), en frukt större än en knytnäfve, af mörk färg stödande på purpur, hyser en stor kärne, som man icke äter, men derjämte ett grönaktigt kött, nästan utan lukt, mjukt som smör, och af en egen och ganska angenäm smak, som ej har likhet med någon Europeisk frukt (**).[2]
Car-
- ↑ (*) Davies l. c. De Rochefort l. c.
- ↑ (**) Jag följer här Jacquin i dess Observat. Botan. P. 1. p. 38. än skönt jag ser andra i några mål derifrån afvika. Färgen på ytan säger Dampier efter mognaden vara gulaktig, och inuti gulgrön: l. c. p. 218. De Laet beskrifver den såsom utvärtes mörkgrön, ja ock svart, samt invärtes gräsgrön: l. c. p. 226. och Raveneau de Lussan säger färgen på inkråmet vara snöhvit: l. c. Men på en del orter lära väl finnas så beskaffade varieteter. Formen är som på en Bonchretien: Fermin l. c. p. 173. Köttet är tämmeligen stadigt, medan frukten sitter på trädet, derföre låter man den ligga och mjukna i några dygn efter afplåckningen: Jacquin l. c. hälst som köttet annars är föga godt at äta: Dampier l. c. men då blir det ej allenast mjukt som smör, utan ock så blött, at det kan ätas med sked: Labat l. c. T. 1. p. 343. ja verkeligen plägar af Spaniorerne i Panama ätas med sked: Rav. de Lussan l. c. Smaken på denna frukt kan ej vara stark, då Dampier l. c. och H. Sloane l. c. p. 133. kunna skrifva, at den har föga smak; det vil utan tvifvel säga, at den ej är på sådant sätt retande, som de flesta andra frukter, uti hvilka syra eller sötma mycket råda; men
smaken öfverens med Mandel: Oldendorp l. c. p. 172. Den är rätt välsmakande, och ärsätter hvad som i köttets smak kan fela: Browne l. c. När den stötes och upblandas med såcker och Pomerans-blomme-vatten, blir deraf en ljuflig dryck: Labat l. c. p. 43.
