ett hjelpeligt Bok-förråd, en täck Naturalie-samling, och ståteliga Instrumenter, har förmådt med nog betydeliga redbara medel upmuntra eftertanka och idoghet, belöna Medborgares förtjenster, understödja torftiga inrättningar, framlåcka många fina Landsmäns inombords hafde kunskaper, besörja Resor til nya uptäckters befordrande, så inom som utom Riket, ja uti aflägse verlds-delar, påkosta nyttiga arbetens tryckande, med mera: korteligen sagdt, befordra Vetenskapers och Konsters tilväxt och utspridande!
Det såg visst icke så ut några är före Academiens inrättning, som alt detta möjeligen skulle kunna hända, åtminstone ej inom så kort tid. Sådant skulle ock nog kunna visas, medelst afskildrande af det då varande tidehvarfs verkeliga beskaffenhet i anseende til seder, smak, tänkesättt och böjelse, samt åtgärd til nyttiga Vetenskapers och Konsters rykt; men dertil skulle fordras en vitter tolk, som derjämte vore måldjerf, hvilket jag icke år. Jag tror näppeligen, at den teckningen skulle blifva särdeles behagelig, som då komme at göras, om ett långvarigt krigs verkan til Rikets förnedring på flerahanda lått, til allmänna creditens förfall, til torftiga vilkor och vanmagt i alla mål, til Landtbrukets lägervall, til Bergverkens obestånd, til Handelens förtryck, til Sjöfartens dvala, til Konsters vantrefnad, til Slögders förakt, til snart sagt alla rörelsers matthet och alla näringars uselhet, med mera sådant. Ej heller skulle några angenäma bilder kunna upväckas i sinnet genom föreställning af folkets
