Sida:Tal om Läckerheter-1.djvu/168

Den här sidan har korrekturlästs
158
¤ ) ° ( ¤

något skarpt uti dess ymniga saft, som kräfver varsamhet, då man deraf äter (*);[1] men sådant minskar icke läckerheten, hvilken jag

ser

    orb. p. 6. hvaremot De Lery tyckte den stöda på Hallon: l. c. p. 200. P. Laval åter på Smultron: Voy. de la Louisiane. p. 57. men Rumphius på Äplen: l. c. och De la Loubere på stekta Äplen: l. c. T. 2. p. 71. Den samma sprider sig vidt omkring: Ulloa l. c. T. 1. p. 65. och är så stark, at hela rummet fylles då frukten upskäres: M. S. Merian l. c. p. 2. ja, at den ock utanföre röjer i hvad hus frukten ätes: C. Acosta l. c. p. 350. förmenandes C. v. Linné, at ingen annan frukt har så stark och god lukt som denna: Obs. in Mater. med. p. 3.

  1. (*) Åtskillige Scribenter råda til varsamhet vid denna frukts ätande, emedan det skall vara äfventyrligt, at äta deraf för mycket. Valentyn påstår, at den är en ganska hettande och farlig frukt: l. c. p. 248. H. Sloane säger, at den ej allenast gör en ömtänd, utan ock lätt kan sätta en brånad i halsen: l. c. p. 191. Den angriper tungan, så at där upstå blåsor: Hessen l. c. p. 118. och kommer ofta tand-köttet at blöda: Labat l. c. T. 1. p. 402. kan ock taga huden af tungan och gommen, så at bloden går ut: Nieuhoff hos Church. T. 2 p. 271. Om den ofta ätes allena, gör den äckel: Barbot l. c. p. 200. och omåtteligen brukad uptänder den inflammationer: C. Acosta l. c. p. 351. kan ock förorsaka obotelig diarrhée eller rödsot: W. Schultzen l. c. p. 237. Grunden ligger uti saftens fina och med skärpa förbundna syra, hvilken är så stark, at den genast angriper den knif, hvarmed frukten skärs, så at märken derefter synas: Sloane l. c. ja skall ock kunna, om knifven lemnas i frukten qvar, upfräta den samma på 1⁄2 dygn: C. Acosta l. c. Denna frätande egenskap visar sig väl i synnerhet uti den omogna frukten: Sloane l. c. men Nieuhoff anmärker l. c. at den ock vil hänga qvar hos den mogna. Dock lärer väl något ankomma på sorternas olikhet i art, ty Du Tertre