ser hafva så intagit de fleste Rese-beskrifvares smak, at de knapt vetat, med hvad uttryck de den nog skolat uphöja. Man kan snart vattnas i munnen af de loford denna frukt af dem fått, nemligen at vara än den bästa i hela America, än den smakeligaste i hela OstIndien, och än den läckraste i hela verlden, at
l. c. berättar om Renette-Ananas, at den kommer tänderna mindre at ömma och blöda än de båda andra sorterne. Man brukar nu nog allmänt, innan man äter denna frukt, at skala den samma, skära den i skifvor, och lägga dessa uti något som skall utdraga, eller åtminstone lindra, den nämnde skärpan, och dertil nyttja somlige vatten, hvilket dock ofta ej kan förekomma en i halsen påföljande hetta: Nieuh. l. c. varandes exempel på Ceylon, at munnen har sprungit up i blod af sådan Ananas, som, skuren i skifvor, länge hade legat i vatten: J. J. Saar Ost-Indianische Kriegs-dienst p. 74. Andre bruka derföre, at en liten stund förut saltspränga skifvorna, och sedan hafva dem i friskt vatten innan de ätas, såsom Valentyn l. c. och Gage l. c. berätta. Andre åter finna Vin tjenligast at utdraga skärpan med: W. Schultzen l. c. och nämner Du Tertre dertil Spanskt vin, som deraf skall få ljuflighet både i smak och lukt: l. c. Labat l. c. p. 403. och Laval l. c. omröra, huru Ananas-skifvorna pläga läggas i vin med Såcker til. Månge lägga också Canel dertil, hvilket dock blott lärer ske för at höja läckerheten, ty efter Borbots utsago l. c. hålles Ananas i Indierna för synnerligen läcker genom det den ätes med Canel, Såcker och Vin; hvilket ock instämmer med Bosmans tycke: Voy. de Guinée p. 316. I Italien bruka Magnaterne at äta denna frukt såckrad och à la glace: G. Bonelli Hort. Roman T. 1. p. 23. Ingen tvifvel, at ju Ananas, måtteligen nyttjad, också är välgörande. Ibland andra dess förmånliga egenskaper, som Piso anförer, anmärker jag, at den är öfvermåttan upfriskande för en som är dufven och vanmägtig,
