Sida:Tal om Läckerheter-1.djvu/187

Den här sidan har korrekturlästs
177
¤ ) ° ( ¤

Paradiset (*).[1] Den ansågs ock, säger Serapion, för så ypperlig på hans tid, at man verkeligen brukade gifva den til present åt Kongar (**).[2] I senare tider har man hört de förnäma Turkar och Egyptier hålla den i stort värde (***).[3] Jambolan (Jambolifera pedunculata L.), en Indianisk frukt, omtrent af en Olivs storlek, röd först och svart sedan den fullmognat, har ej

syn-

    tyckes ock som den jämväl måtte vara bättre, åtminstone den sorten Serapion omtalar ifrån Adel i Africa, hvilken han tillägger en ihängsen aromatisk lukt och än sötare smak än den vanliga sorten: se dess ord hos Alpinus l. c. fol. 7. a. D’Avity beskrifver Lotus sötare än Dadlarne: Descr. de l’Afr. p. 226. och P. Dan säger den vara mycket söt och af rätt angenäm smak: Hist. van Barbaryen p. 248.

  1. (*) Denna utlåtelse finnes i Judarnes Talmud, och kan läsas hos Celsius l. c.
  2. (**) Se Alpinus l. c.
  3. (***) Alpinus l. c. Jag uptager ej såsom läckerhet Jujube-bären (Rhamnus Zizyphus L.), efter de, såsom i Hist. plantar. Lugdunens. T. 1. p. 111. säges, hafva, medan de äro färske, föga saft, hvilken dock ej lärer vara oangenäm, emedan dessa bär med nöje ätas af invånarne i södra Frankrike, där detta träd odlas, såsom Geoffroy berättar, hvilken äfven förmäler om frukten, at den samma färsk har grönaktigt och småsyrligt kött: Tr. de la Mat. med. T. 3. sect. 1. p. 89. Rosier utgifver smaken för söt och angenäm, fast något fade: Demonstrat. elem. de Botanique T. 2. p. 620. Torrkad kommer den på våra Apothek, och kännes då til smaken söt: Bergius Mater. med. p. 151. Eljest är väl Rumphii Vidara, hvilken v. Linné håller för att vara Rhamnus Zizyphus, Amœnit. acad. T. 4. p. 121., värd at såsom läckerhet anses, särdeles den som växer på Bengala tracten, hvilken är stor som ett Äple, saftig, samt af vinaktig söt smak, och blifver af invånarne därstädes med mycken begärlighet äten: Rumphius l. c. T. 2. p. 117. 118.