ett par andra, som icke gifva dessa efter (*).[1] Man räknar i de orterna dessa frukt-slag ibland
- ↑ (*) Af dem märke vi först den så kallade svarta Jambu, som har Päron-form, och är til färgen så mörkröd, at den på något afstånd synes svart: Rumph. l. c. p. 125. Den träffas gemenligen utan kärnar: Nieuh. l. c. p. 230. och har mjukare och saftigare kött än Malacca-Jambu, samt, då den väl mognat, en så angenäm vin-smak, at månge tildömma den förträdet för den nyssnämnda: Rumph. l. c. ibland hvilkas antal Nieuhoff också är: l. c. Denna frukt ätes mäst rå, men somlige stufva den med vin och såcker: Rumph. l. c. Sedermera förtjenar ock Jambu Clongcong at anmärkas, hvilken är af en ung Cocos-nöts storlek, öfveralt hvit, saftig och af så angenäm smak, at den endast nyttjas at bortsända såsom present til Kongar: l. c. p. 122. lärandes kanske rarheten hjelpa til at öka värdet, då denna frukt icke funnits växande mer än på ett enda träd i en by uti Macassar: l. c. Utom dessa omrörde slag, må ock den så kallade hvita Jambu (Eugenia Jambos L.) korteligen nämnas, hvilken har hårdare och mindre saftigt kött än de föregående, men annars likhet i smaken, som dock är fade med någon beskhet: l. c. p. 128. Hawkesworth säger den i
man dem också i såcker, hvilka man sedan med förmån gifver åt sjuka, såsom kylande medel uti feber-hetta: Rajus efter Piso l. c. p. 1479. Den andra Malacca-Jambu är en god mån mindre, mycket rundare, och gul til färgen: Valentyn l. c. G. Carreribeskrifver densamma utvärtes gulaktig, och invärtes af canel-färg, hysande 2:ne kärnar: l. c. p. 212. Äfven den, säger Rhede, är tunnskalig och saftig, med en ganska ljuflig rosenlukt, hvilken ock märkes i smaken, som annars är söt och angenäm: l. c. p. 28. men den har ej så fast kött, utan mjukt, af förträffelig smak och lukt, nära lik Rosen-vatten: Rumph. l. c. p. 123. Valentyn säger denna frukt vara härlig til smaken: l. c. och Phil. à S. Trin. at den har ljufligare smak än den förra, och jämväl är mera välluktande: l. c. p. 295.
