Nieuhoff utgifver Carambola för så ganska läcker, at ingen ting kan öfvergå den (*).[1] Caschu eller Acajou (Anacardium occidentale L.) är en frukt i båda Indierna, som i dubbelt afseende bör betraktas, emedan den samma verkeligen är dubbel, nemligen ett kärnlöst Äple, och i dess spets ett slags Nöt, som hyser en Mandel. Båda delarne hafva vunnit allmänt tycke: Äplet för dess sötsyrliga och angenäma vin-saft (**),[2]
- ↑ (*) Churchill’s Collection T. 2. p. 279.
- ↑ (**) Detta så kallade Äple är egenteligen sjelfva fruktens Receptaculum, som utväxer til ett lagligt Pärons storlek, och består af ett hvitt, trådigt, svampaktigt och saftrikt kött, hvilket en del bruka at upäta helt och hållet, men de fleste allenast nedsvälja saften af:
Navarette nämner den för söt: l. c. p. 36. och Valentyn likaså, tilläggandes likväl, at den på ett angenämt sätt stöder på syrligt: l. c. p. 166. v. Rhede säger den i förstone vara kärf, och sedan sötsyrlig och ljuflig: l. c. T. 3. p. 52. Den ätes rå, och är mycket upfriskande, äfven i febrar, värd at räknas för en af de hälsosammaste frukter i Indien: Rumph. l. c. p. 115. Navarette anmärker, at den har aldeles sådan lukt som Qvitten, såsom ock at deraf görs en förträffelig Conserve, som oförlikneligen släcker törsten: l. c. Averrhoa Bilimbi L. en långlagd rundaktig frukt, äfvenledes saftrik, lärer i särskilda climat förhålla sig olika til smaken, ty då P. Osbeck fann den i China allenast angenämt syrlig: l. c. p. 191. och v. Rhede i Malabar blott småsyrlig samt så behaglig, när den blifvit mogen, at man brukade äta den såsom läckerhet: l. c. p. 56. träffade Rumphius den på Amboina så sur som något ting i verlden: l. c. p. 118. ff. Valentyn instämmer deruti, at den på Amboina är altför sur til at ätas rå, derföre brukar man, säger han, at insylta den, och tyckte han den då vara en af de härligaste och mäst upfriskande frukter han någonsin ätit: l. c.
