Sida:Tal om Läckerheter-1.djvu/20

Den här sidan har korrekturlästs
10
¤ ) ° ( ¤

och konster, och framdraga deras idkare, hvarmed de ock gjort sig värdiga til det vackra, men af så få Herrar förtjenta, namnet af Mecænater; och för at ej upreta en altför bitter känsla af sorg, får jag knapt mer än nämna den milde och ärerike ADOLPH FREDRICHS, Academiens hulde Beskyddares, Namn, hvilken, ej allenast på mecænaternas förord, utan ock af egen prisvärd böjelse, plägade hafva ynnest och aktning för snille-bragder och fria konster, samt med Konglig Nåd omfatta dem, som sig deruti utmärkte.

Jag vil häldre vända mig om, för at som hastigast efterse, hvad utsigt det nya Tidehvarf bodar, hvaruti vi, under väntan af den Högstes välsignelse, nu inträde.

Människliga inrättningar kunna aldrig göra så grundfasta, at icke möjelighet äger rum, at någon vanskelighet skall med tiden på dem råda, och således är altid en mörk sak, hvad som möjeligen kan hända i ett helt förestående Tidehvarf. Vi se nu efteråt många i det förra sig tildragna händelser, hvartil vid dess början icke var minsta liklighet. men en inrättning sådan som vår, hvilken ögonskenligen syftar på den Högstas ära, jämte vårt rikes, ja i vissa delar hela Människo-slägtets, redbara förmån, kan med fog lofva sig framgång, ehvad svårigheter som kunna upkomma, när hon med förtröstan innesluter sig uti Försynens fortfarande vård, och med ståndaktig munterhet sköter sina egna värf. en okunnig kunde befara, at ämnen en gång skulle kunna tryta, och göromålen ej väl räcka til; men

tu-