Den här sidan har korrekturlästs
197
¤ ) ° ( ¤
oss så tilräckligt bekanta, at de ej til sitt utseende behöfva beskrifvas. De härstamma från Asien (*),[1] och ansågos i fordna tiden, då de i deras naturliga tilstånd lemnades, såsom osmakeliga, och derföre sällan eller aldrig åtos (**).[2] Men en flitig odling jämte flyttning til tjenligare climat hafva til väga bragt den förbättring i dessa frukter, at nu flera smakeliga sorter deraf här och där förspörjas (†).[3] Hvad Citronerna
egen-
N 3
- ↑ (*) Rajus Hist. pl. T. 2. p. 1659. hvarest det samma säges om Pomeranser och Limoner.
- ↑ (**) Theophrastus säger uttryckeligen, at Citron-frukten icke åts på hans tid, utan nyttjades mäst för luktens skull, såsom at lägga ibland kläder, til förekommande af mal, och at skaffa sig god ande med, annars ock til at mota förgift: Hist. plant. l. 4. c. 4. Plinius, som lefde ett par secler derefter, skrifver på samma sätt, at man väl hade Citroner til at förvara sig med emot gift, men at man icke brukade at äta dem för smakens skull: L. 12. c. 3. Detta började dock sedermera snart nog at komma i gång, ty några och 20 år derefter nämner Plutarchus denna frukt ibland åtskilligt annat, som man då nyss hade börjat äta och hålla för läckert, hvilket ingen förut skött om, hvilket ock de fleste då varande gubbar ännu försmådde: J. Casaubonus Animadv. in Athenæi Dipnosoph. p. 163. Democritus fann icke underligt, hvad Theophrastus hade berättat om Citronerna, at de i hans tid ej plägade ätas, ty, sade han, ännu i min Farfars tid åtos de af ingen, utan nyttjades för den goda luktens skull at läggas uti kläde-kistor: Athenæus l. c. p. m. 63. Chineserne äta nästan aldrig hvarken Citroner eller Limoner: Prevost l. c. T. 6. p. 455. hvilket torde härröra af någon fördom, då man har orsak at tro, där skola finnas goda sorter.
- ↑ (†) Monardes bestyrker, at man i fordna tiden ej brukade äta Citroner, utan hade dem egenteligen i afseende på lukten, ty, säger han, som man ej
