Sida:Tal om Läckerheter-1.djvu/210

Den här sidan har korrekturlästs
200
¤ ) ° ( ¤

äro likaledes främlingar i Europa, och tyckas väl ej förtjena namn af så synnerlig läckerhet, då frågan är om dem, som til oss komma genom handels-vägen; men utom det denna sort uti än mildare climat träffas mycket mera väl-smakande, finnas ock åtskilliga artförändringar deraf, som äro ädlare och göra fullt skäl för läckerhets namnet (*).[1] Vi känne något den vi

til

    Valentyn träffade på Cap en sort, nog lik Citron, hvilken var rätt läcker och åts ur handen: Uyten thuys-reyze p. 104. Men den ypperligste Limon-sort lärer väl blifva den Ferrarius kallar Incomparabilis, hvilken han beskrifver til köttet näst skalet söt, och til inkråmet mild och angenämt syrlig, och när man, säger han, äter dessa båda delar tilsammans, känner man en läckrare smak än i någon annan Limon-sort finnes: l. c. p. 121.

  1. (*) Pomeranser variera ganska mycket, både til storlek, figur, färg och smak, hvilken sistnämndas godhet väl mycket beror på mer och mindre ypperliga sorter, som genom ympning och annan skötsel efterhand måste hafva tilkommit, men mycket också på mer och mindre tjenliga climat för frukten at växa uti. Man kan sluta til den stora mängd af Pomerans-sorter här måtte gifvas, när bara i Siam kunna räknas hela 30 särskilda sorter, hvilka, för det climatet är dem där så tjenligt, äro alla bättre än de vi känne i Europa: Thurpin l. c. p. 236. ff. Cupani upräknar i sin Hort. cathol. öfver 20 sorter, som han hade sig bekanta här i Europa, väl förståendes i de längst åt söder belägna landskap. De mycket saftiga sorterna duga ej i handels-vägen, ty de kunna icke hålla sig, utan det äro endast de så kallade torra Pomeranserne som i handelen brukas, och som vi til oss pläga få, dock altid i förtid afplåckade, så at de ej kunna ha sin rätta smak. Denna sort ser jag i Sicilianska climatet blifva ganska god och til ymnighet där i landet ätas: Sestini l. c. p. 175. En annan, som har likasom horn på sig,