dem ibland de angenämaste frukter (*),[1] och S. G. Gmelin förklarar dem för den bästa och sundaste frukt, som norra Persien frambringar (**).[2] När Moses ville uphöja Cananeiska landets förmåner, för at få Israeliterna at så mycket starkare längta dit, fann han nödigt at berätta dem, huru samma land äfven bar Granatäplen (***).[3] Angolam, en Malabarisk kärn-frukt, som är rund och går up emot ett stort körsebär, har saftigt och sött kött, hålles för delice, och är mycket begärlig, blifvandes af Holländarne kallad Keyservreugde (†).[4] Hottentots Fikon (Mesembryanthemum edule L.), en frukt på Cap af olika form och storlek, grön til färgen, har ett saftigt kött, som hyser en
- ↑ (*) Herbar. biblicar. expl. fol. 85. a.
- ↑ (**) L. c.
- ↑ (***) 5. Mos. boks. 8. c. 8. v.
- ↑ (†) H. van Rhede Hort. Ind. Malab. T. 4. p. 40.
Gmelin säger, at den bara tyckes så vara, ty där äro verkeligen kärnar, fast de äro små och få: l. c. Jag förstår ej väl hvad Chandler vil säga med kärnar utan stenar, hvarigenom en förträffelig Granatäple-sort skall utmärkt sig på Scio, om han ej dermed ment denna sorten utan kärnar: Reise in klein Asien p. 72. De Granatäplen Gem. Carreri kom at äta i Smirna fann han öfvermåttan läckra: l. c. p. 54. och E. Brown tyckte dem vara delicata i Thessalien: l. c. p. 144. I den ofvan åberopade Reise nach Maltha p. 36. b. förklaras Granatäplen på Maltha för de skönaste som gifvas, och berättas tillika, huru Franska Prinsessorna få til sig ur en trägård de där äga en kista deraf hvarje vecka under mognads-tiden. Den onämnde Auctoren omtalar, huru han ej kunde äta sig mätt af dessa äplen, hvilka hade stora kärnar och kostelig saft: l. c. p. 39. b.
