Sida:Tal om Läckerheter-1.djvu/222

212

¤ ) ° ( ¤

träffat den i Cochinchina (*).^[1] Mololo, en likaså okänd frukt i Angola, som växer på en buske och liknar Citron, utgifves af Cavazzi för både välluktande och ganska delicat (**).^[2]

Plommon (Prunus domestica L.), ett nog bekant fruktslag, som genom människo-åtgärd vunnit mångfaldig förädling, kan ibland sina många vundna artförändringar upte hvarjehanda utvalda läckerheter. Damas-plommona (Pruna damascena L.) hafva längsta tiden varit i rop, såsom synnerligen ypperliga, och äro ännu i anseende (***);^[3] men sedermera hafva flera

dra

↑ (*) Churchill’s Collection T. 2. p. 702.
↑ (**) Relation de l’Ethiop. occid. publiée par LabatT. 1. p. 137. Ibland aldeles obekanta frukte kunde här vidare uptagas Annaeb, en frukt som Le Brun träffade i Persien, och tyckte vara admirable til smaken: han tillägger intet mera derom, än at den liknade Oliver, och var röd då den blifvit mogen: l. c. p. 228. Likaså en frukt, som skall komma flytande i hafvet til Brava och Magadoxo kusterna i Africa, och vara af en knytnäfves storlek, hvilken Lobo nämner Feve de Melinde, och säger vara af oförlikneligen god smak: l. c. p. 53.
↑ (***) Om Plommon från början varit någon Europeisk frukt, är så litet afgjordt, at jag knapt tiltror mig at med full visshet säga det om de sämre sorterna. Men om jag ock det om dem medgifver, så har jag altid anledning at tvifla, om icke Asien varit den ort, där detta frukt-slag först blifvit med eftertryck skött, samt med ympning och annan ans til ädlare arter förändradt. Plinius höll för en otvifvelaktig sanning, at inga äteliga Plommon funnits i Italien för den äldre Catos tid: L. 15. c. 13. hvilken således måtte kommit dem där i gång, sedan han hade skaffat sig kunskap om de Asiatiska delicatare sorter, dem näppeligen Grekerne ännu torde hos sig haft, emedan Diphilus Siphnius icke

[1] (*) Churchill’s Collection T. 2. p. 702.

[2] (**) Relation de l’Ethiop. occid. publiée par LabatT. 1. p. 137. Ibland aldeles obekanta frukte kunde här vidare uptagas Annaeb, en frukt som Le Brun träffade i Persien, och tyckte vara admirable til smaken: han tillägger intet mera derom, än at den liknade Oliver, och var röd då den blifvit mogen: l. c. p. 228. Likaså en frukt, som skall komma flytande i hafvet til Brava och Magadoxo kusterna i Africa, och vara af en knytnäfves storlek, hvilken Lobo nämner Feve de Melinde, och säger vara af oförlikneligen god smak: l. c. p. 53.

[212-1-3] (***) Om Plommon från början varit någon Europeisk frukt, är så litet afgjordt, at jag knapt tiltror mig at med full visshet säga det om de sämre sorterna. Men om jag ock det om dem medgifver, så har jag altid anledning at tvifla, om icke Asien varit den ort, där detta frukt-slag först blifvit med eftertryck skött, samt med ympning och annan ans til ädlare arter förändradt. Plinius höll för en otvifvelaktig sanning, at inga äteliga Plommon funnits i Italien för den äldre Catos tid: L. 15. c. 13. hvilken således måtte kommit dem där i gång, sedan han hade skaffat sig kunskap om de Asiatiska delicatare sorter, dem näppeligen Grekerne ännu torde hos sig haft, emedan Diphilus Siphnius icke

[1]

[2]

[3]