allmänhet vara bättre än Persikor, Nectarinerne undantagne (*).[1] Ibland de Franska
- ↑ (*) Hist. plantar. T. 2. p. 1513. Äfvenså tyckte J. Sperling Aprikoser hafva ljufligare smak än Persikor: Carpolog. phys. p. 56.
Europeiska: D’Avity Afr. p. 39. Dock ser jag, at de som i Toledo odlas äro så goda, at de med skäl skattas högt vid Spanska Hofvet: de la Puente Reise durch Spanien T. 1. p. 18. Ray fann dem både i Italien och Frankrike långt sämre än de han ätit i England: l. c. ja han fick dem ingenstädes i Europa så goda som där: Observ. made in a Journey &c. p. 363. och måtte han väl tvifvelsutan ment enahanda sorter både i Engeland och på dessa andra ställen. Fru Kindersley tyckte också, at de icke heller på Cap hade lika fullkomlighet, som i Engeland: l. c. hvaremot Kolbe säger, at de där ha en delicat smak, som vederqvickar hjertat och sätter i munnen en angenäm ljuflighet: l. c. p. 132. Si så kan tycket variera. Hvad de Franska beträffar, så beskrifver Duhamel, ibland 10 sorter han anförer, några såsom synnerligen välsmakande, nemligen först och främst Abricot de Nancy eller Abricot Peche, sedan Abricot d’Alberge, Abr. de Portugal, Abr. de Provence och Abr. de Hollande &c. l. c. T. 1. p. 139. 145. Men han synes något kallare gå til väga med detta fruktslag än med Persikorna, äfvensom dess landsmån lära fattat någon fördom, emot det samma, såsom svårsmält för magen. De la Quintinye säger tydeligen, at Aprikoser icke äro någon god frukt at äta rå, när man vil förtära någon mängd deraf: l. c. p. 223. De pläga ock i Frankrike mera nyttjas til Confiturer, Compoter och Marmelader, än ätas rå, berättar Liger l. c. p. 171. som tillägger, at äfven de minst smakelige äro tjenligast af all frukt til sådant: l. c. p. 172. Lemery bekänner likväl om Aprikoser, at de äro ganska angenäma til smaken: l. c. p. 177. och Munting förklarar dem för mycket välsmakande och behageliga för hvarje människa: l. c. p. 68. Om sjelfva smaken i allmänhet säger Rosier, at den är söt, angenäm och litet kryddaktig: l. c. T. 2. p. 615.
