ock, i det lyckliga climat han sig befann, kunnat hafva tämmeligen god (*);[1] men äfvensom
- ↑ (*) Det är en ärkänd sanning, at Vindrufvor i de kallare länder aldrig rätt mogna, eller få den angenäma sötma, som de i de varmare vinna. Jämte denna sötma följer gerna en hög och kryddaktig smak, som något stöder på desman, hvilken man funnit nästan aldeles uteblifva hos telningar man ifrån varmare orter hämtat til norra Frankrike, särdeles uti kalla somrar, då deremot telningar af Chasselas, flyttade derifrån under varmare luftstrek, efter någon tid blifvit af nämnde smak delaktige: P. J. Bergius l. c. p. 51. De kallare länders drufvor kunna väl vara tjenliga nog at göra vin af, men få sorter blifva så goda, at de kunna ätas med
Paris, då de där fås fullmogna, men ej gerna annars, utan äter man dem då antingen glacerade med såcker, eller syltade i såcker, eller ock inlagde i ättika eller bränvin: Duhamel tr. d. arbr. fruit. T. 2. p. 280. Jag får nedanföre nämna några af de för läckerhet mäst utropade sorter, jämte några orter där man sedt dem synnerligast lyckas. Nu vill jag blott anmärka, at denna frukt äfven är särdeles födande, såsom man funnit på foglar och djur, som haft den til sin kost, och derigenom blifvit mycket feta, hvilket flere Scribenter förmäla om Fikon-fogeln (Becfigue), om Staren, om Räfven m. fl. äfvensom ock på människor, til ex. det sämre folket på Madera, som under vinbärgnings-tiden endast hafva Vindrufvor til sofvel jämte brödet: Ovington l. c. p. 13. likaledes många arma Vingårds-vaktare i södra Europa, som ofta på kort tid bringa sig til godt hull med drufvor och fikon samt litet bröd til, såsom här frammanföre p. 108. blifvit visadt. Kan väl hända, at Fikonen härvid göra det mästa, så vida de hållas för ännu mer närande: Dodonæus Stirp. hist. p. 412. men det hindrar ej, at ju Drufvorne också mycket dertil bidraga. Galenus tror dem näst Fikon mäst föda ibland alla de lösa sommaroch höstfrukterna: l. c. Derföre hafva Turkarne dem, torrkade eller til Russin beredda, ofta såsom enda tilkosten til deras bröd: Busbeq. l. c. p. 68.
