Sida:Tal om Läckerheter-1.djvu/245

Den här sidan har korrekturlästs
235
¤ ) ° ( ¤

man med skäl kan tro, at det oändeliga antal sorter, som nu i verlden finnes, är mäst den

påföl-

    nog smak. Det är blott under de varmare luftstrek man njuter det nöjet, ehuru dock ej med alla sorter, ty somliga tjena egenteligen at göra vin af. I Granada fann Bowles drufvorna ogement delicata: l. c. p. 157. och Höst i Marocco oförlikneliga: l. c. p. 268. J. G. Sulzer hörde kännare försäkra, at drufvorne i La Vaud eller Ryffthal i Schweitz täflade med alla andra om förträdet, och fann dem sjelf öfvermåttan ljufliga, ja läckrare än alla de Spanska, Franska och Italienska drufvor han någonsin ätit: Tagebuch einer Reise nach d. mittäges Länd. v. Europa p. 51. Pilati åt i Apulien otroligt stora och af läcker sötma: l. c. T. 2. p. 60. De som växa i Vesuvii fordna utkastade lava, och som gifva det berömda vinet Lacrima Chr., äro ganska angenäma och förträffeliga: Nouv. mem. & obs. sur l’Italie &c. par 2 Gentilsh. Suéd. T. 3. p. 89. ff. I Ungern träffar man Vindrufvor öfvermåttan delicata och stora, varandes de i Virovichitz af ypperligaste godhet. E. Brown, som detta förtäljer, l. c. p. 90. säger sig i Thessalien råkat dem så stora som plommon, af ganska delicat smak: l. c. p. 144. men han namngifver ingen viss sort. Chandler tyckte dem vid Athén vara oförlikneliga: Reis. in Griechenl. p. 180. och Pocoke på öen Mycone förträffeliga: l. c. T. 6. p. 276. En onämnd Engelsman säger sig ingenstäds funnit bättre Vindrufvor, än på öen Siphanto i Archipelagen: Zweyter Zusatz zu Blainvilles Reisebeschr. p. 449. Samma Man skrifver sedermera, at han i sin lifstid aldrig sedt sådana Drufvor, som han träffade på Sikino och några andra öar i Archipelagen: de funnos icke sällan af 2 fots längd, och hvart bär var ofta större än de allmänna plommon i England, samt hade en synnerligen läcker smak: l. c. p. 476. På Maltha äro drufvorna ganska delicata: Du Mont nouv. voy. du Levant p. 150. och i Smirna förträffeliga: Lüdeke l. c. T. 1 p. 54. Om man skall tro Delaporte, så ha de i Mingrelien en utvald smak: Voyageur François T. 2. p. 126. I Astracan säger Olearius dem vara