Den här sidan har korrekturlästs
242
¤ ) ° ( ¤
climatet ej heller gynnar denna frukt, är en korg Russin en välkommen föräring til en Furstelig person (*).[1] Uvero (Coccoloba uvifera L.) en Americansk frukt, som med sin hopgyttring af många bär nästan liknar Vindrufvor, kan vid detta tilfälle nämnas, så vida den af flera berömmes såsom angenäm til smaken, upfriskande och hälsosam (**).[2] Jag må ock i förbigående omröra Yaruma (Cecropia peltata L.) från America, som har aflånga bär, rätt behageliga för de flesta Européer, liknande mycket både Smultron och Hallon i smaken (†).[3] Äfvenså Voaverome, ett slags violetta bär på
scar
- ↑ (*) Lettres édifiantes & curieus. T. 16. p. 151.
- ↑ (**) Se Catesby. l. c. T. 2. p. 96. Dessa bär äro af Körsebärs storlek och purpurfärg, nästan runda, med mjukt kött kring en stor sten eller nöt: Jacquin Stirp. Amer. hist. p. 112. hvilket kött är väl litet i jämförelse mot den stora stenen, men har angenäm smak: Browne l. c. p. 210. Det utgifves af Oldendorp för sött, saftigt och välsmakande: l. c. p. 169. Jacquin säger, at det jämte sötman har någon syrlighet och är nog behageligt, så at frukten på somliga orter framhafves på borden och säljes på torgen: l. c. p. 113. H. Sloane, som fann denna frukt på ett angenämt sätt sträf, berättar, huru den på Barbados föres til torgs såsom en god frukt: l. c. T. 2. p. 129. Ännu en frukt af samma slägte omtalas af Jacquin under namn af Coccoloba nivea, hvilken också har söt och angenäm smak, varandes nog besynnerlig dermed, at endast halfva nöten är betäckt med pulpa, som är sjelfva Calyx, hvilken, til färgen snöhvit, så utvuxit och svällt, at han blifvit tjock och saftfull. Då den samma ätes, äter man kärnen tillika. På öen Eustache plägar man odla dessa bär: l. c. p. 115. Nicolson åt dem på S. Domingo med nöje: l. c. p. 301.
- ↑ (†) P. Browne Civ. and nat. hist. of Jamaica p. 111.
