utsådd i vildmarken, til de fattigas så väl som de rikas hugnad och förfriskning, utan vi
l. c. och T. Dorstenius för högst behaglig: Botanicon fol. 130. Pontoppidan säger, at ibland de flera välsmakande och sunda bär-slag, som växa i Norrige, böra Smultron förnämligast räknas, hvilka ock där finnas i aldrastörsta mängd: l. c. T. 1. p. 212. du Chesne sätter dem ibland de angenämaste frukter man har i Frankrike, anförandes tillika, at den förre Konungen tyckte högeligen om dem: l. c. avertiss. p. 5. C. Stephanus intygar, at de där i landet hållas för läckerhet: de re hortensi p. 88. och Bruyerinus vittnar, at de äro de Franska Fruntimrens delice: l. c. p. 457. Det är då ej underligt, at våre Lappar äta dem med högsta förnöjelse: v. Linné Flor. Lapp. p. 168. De hållas allestäds för stor läckerhet, särdeles när smaken med såcker eller mjölk hjelpes, berättar v. Linné: Amoenit. acad. T. 3. p. 89. med ytterligare tilläggning, at de anses för delicer, så af förnämt folk som af gemene man: Frag. vesc. p. 8. v. Haller går så långt, at han förklarar de samma för at i godhet öfvergå alla andra Europeiska fructus horæi: l. c. Det förstås, at de då bör tagas frodväxande och med urval, så at alla mindre mogna, samt de små och nästan saftlösa, som i tork-år ofta vanka, noga frånskiljas. Dessa bär äro så sund frukt, som angenäm til smaken, försäkrar Chomel: Abregé de l’hist. d. pl. usuelles T. 1. p. 210. Behagligheten ökes mycket derigenom, at man ej behöfver länge in på året afbida deras mognad. Savary anmärker, at de äro den tidigaste och tillika läckraste frukten om våren, samt den första mogna frukt man i Paris får: Dictionn. univ. de commerce T. 2. p. 755. D’Ardene har samma tycke, at de utgöra den smakeligaste vår-frukten: l. c. Åtskillige hos oss tycka om at äta dessa bär sådana de äro och utan tilsats, men flere beströ dem gerna med såcker, och månge äta dem hälst med grädde eller ock vin til: Linné l. c. Ray är af den tanka, at man ej bör äta dem ensamma, utan med vin och såcker, såsom han säger i
