Sida:Tal om Läckerheter-1.djvu/273

Den här sidan har korrekturlästs
263
¤ ) ° ( ¤

frukter (*).[1] Lingon (Vaccinium Vitis idæa L.) lära väl ej til fullt nöje reta hvar och en granntyckt gom, men böra dock ingalunda förbigås, då man talar om smakeliga bär, särdeles som desa bär ätas af en oräknelig hop folk, ja ock hela nationer, endels såsom god och sund frukt, endels ock såsom läckerhet (**).[2] Och på

ma
R 4

    godt: Flor. Norv. T. 1. p. 94. le Brun berättar, huru hederligt folk i Moskwa plägade äta dessa bär med honing eller såcker: l. c. T. 1. p. 35.

  1. (*) L. c.
  2. (**) Ibland alla de bär, som hos oss vanka,vetjaginga,somvihafvetilymnigaremängd,än dessa skogsbär. En synnerlig förmån för menige man, som äter dem rå med nog begärlighet, hvilket månge af yppare stånd äfven göra. v. Dalin sätter dem derföre närmast til vårt lands läckrare bär: l. c. v. Linné utgifver dem väl för ogement sura: Flor. Lapp. p. 111. men jag ser ingen annan hafva haft lika tycke. J. Bauhinus omtalar icke syran såsom stark, utan såsom ganska angenäm: l. c. T. 1. p. 522. R. A. Vogel säger dem ha en tempererad och behagelig syra: l. c. p. 269. Likaså tillägger Sim. Paulli dem en tempererad syra i förening med en angenäm beskhet: l. c. p. 449. Gmelin beskrifver smaken något sur och lindrigt sträf, icke obehagelig: Flor. Sibir. T. 3. p. 139. och E. König fann den både småsöt och småsyrlig, samt måtteligen sträf: l. c. p. 247. Bergius anmärker om dessa bär, at de hafva tämmelig syrlighet, jämte liten kärfhet, som dock blott åtföljer skalen: l. c. T. 1. p. 301. De äro syrliga, säger J. Paulli, men dock af angenäm smak: Dansk oecon. Urtebog p. 459. Richardson förmäler, huru de i England begärligt pläga ätas såsom välsmakande: Raj. l. c. p. 457. och Lightfoot berättar, huru Högländarne i Skottland njuta dem gerna såsom en sund och kylande frukt: l. c. T. 2. p. 1101. Pontoppidan, som sjelf fann dem goda och välsmakande, förtäljer, huru de från