Den här sidan har korrekturlästs
268
¤ ) ° ( ¤
lyckligare länder stadde, såsom rätt behageliga at äta rå; icke underligt då, at de af nationer, som bebo torftiga länder, anses såsom stor läckerhet (*).[1]
- ↑ (*) Blåbären skulle ofelbart mera allmänt ätas, äfven af det förnämare folket, än nu sker, om de ej hade det felet, at färga tungan och läpparna. Man ser, med hvad stor begärlighet de pläga ätas af barn, som ej fråga efter huru de se ut om munnen. Rå hafva dessa bär en angenäm smak, vittnar v. Linné Amoen. acad. T. 3. p. 86. likaså Kalm Prærog. Finl. &c. p. 14. J. Miller utgifver smaken för söt och behagelig: l. c. p. 445. Tragus för söt och ganska angenäm: l. c. p. 974. och v. Haller äfvenså för söt, men tillika sträf: l. c. T. 1. p. 346. Rosier tyckte sig ock finna den samma sträf, men nästan sur, dock nog behaglig: l. c. T. 2. p. 581. Bergius beskrifver dessa bär såsom syrliga och kylande: l. c. p. 300. W. Salmon fann deras saft sötsur: l. c. p. 1256. likaså Fischerström sötsur och icke oangenäm: l. c. p. 201. och Gr. Mattuschka säger dem ha en angenäm sötsyrlig och vinaktig smak, samt kyla ock släcka törsten om sommaren likasom Smultron: l. c. T. 1. p. 337. v. Dalin var altså icke obefogad at räkna dem ibland de smakeliga Svenska bär: l. c. Äfven i Frankrike måtte de anses för goda, då Duhamel för sin egen del förklarar dem för nog behageliga at äta; tr. des arbr. & arbust. T. 2. p. 364. varandes de ock i norra provincerne til fångs, äfvensom ock på Pilat-berget i Lyonnois, där herdarne samla och afyttra dem: Voy. au mont Pilat p. 143. De växa i hela Siberien och Kamtschatka, och intaga ett hederligt rum ibland de där boende folkslags confect-frukter: Gmelin l. c. p. 137. På Aleutiska och Räf-öarne i östra hafvet har folket dem såsom läckerhet: Coxe l. c. och de äro Lapparnes högsta delice, särdeles då de få äta dem i sin så kallade Kappatialmas, hvilken så tillagas, at
anförer, huru man i köken i London plägar nyttja dessa bär, hämtade ifrån Nya England: Pharmacolog p. 173.
