de fylla en torrkad Ren-mage med Blåbär samt den fetaste Ren-mjölken, som de afskummat under det mjölken til ost-görning kokats, och detta hafva de sedan, såsom confect och yppersta dem bekanta läckerhet, at fägna kärkomna gäster med: Linné Fl. Lapp. p. 108. ff. Högländarne i Skottland äta dem esomoftast med mjölk, hvaraf blir, säger Lightfoot, en kylande och välsmakande rätt; göra också Tortor och Geléer deraf: l. c. T. 1. p. 201. I England brukar man at äta dem med grädde eller mjölk, stundom ock med vin: Salmon l. c. p. 1257. Mos deraf gjordt tycka månge om: A. v. Haller l. c. I Norrige äter man dem gerna färska med mjölk; Gunnerus l. c. T. 1. p. 93. och brukar man där också at sylta dem och nyttja til birätt: Ström l. c. T. 1. p. 133. Här i Sverige äter man dem gemenligen rå med mjölk, stundom blandade med Smultron. I Finland torrkar man dem och blandar i kakor; man gör ock där en god rätt af saften, kokad med risgryn: Kalm l. c. I hvad värde våre förfäder höllo Blåbären, kan något slutas af 1638 års Tulloch Accis-Taxa, hvarest stadgades, at för Hallon, Smultron, Hjortron och Blåbär skulle betalas dubbel tull emot Lingon, Tranbär och Oxelbär. Jag lärer nu äfven böra anföra något om Odon (Vaccinium uliginosum L.), hvilka jag i texten förbigått, efter de, såsom v. Linné säger, äro vattiga af fade smak, samt hos oss föga aktade: Amoen. acad. T. 6. p. 347. J. Bauhinus tyckes dock ej ha föraktat dem, ty han utgifver deras smak för småsyrlig och vinaktig, samt derjämte behagelig: l. c. T. 1. p. 518. För de Siberiska folkslagen äro dessa bär så mycket mindre förakteliga, som de tvärtom förefalla dem högeligen begärliga, hållandes Tunguserne och flera andra dem för de aldraläckraste bär: Gmelin l. c. p. 138. Egg. Olafsen berättar, huru man på Island icke äter de Odon, som växa på sumpig mark, såsom för sura och obehageliga til smaken; men, säger han, där är en varietet deraf, som växer på hård och torr mark, och ätes rå, både för sig sjelf, och i blandning med pressmjölk eller ock tjock grädde, hvilket senare sätt gör dem til så behagelig rätt, at fruntimren just tycka sig kunna tractera dermed: l. c.
