Sida:Tal om Läckerheter-1.djvu/39

Den här sidan har korrekturlästs
29
¤ ) ° ( ¤

man nu nyttjar honom uti alla saucer, och på somliga orter äter den rå til nog myckenhet (*).[1] Det samma gäller äfven om den rätta Pepparen, både den svarta och långa, som man mäst öfveralt i de heta länder i Indien och Africa ej allenast har såsom mat-krydda, utan ock ofta äter rå, gifvandes äfven Benianerne den in, til ganska stor mängd, uti hetsiga febrar, af det de anse den såsom kylande (**),[2] och skola en del Tartarer äta Peppar

nå-

    finna den med Capsicum så starkt kryddade maten ganska motbjudande, så händer likväl, at de, sedan de blifvit vane dervid, tycka all annorlunda lagad mat vara altför osmakelig: Ulloa l. c.

  1. (*) Indianerne i Quito bruka, at, jämte rostad Mays eller ock Korn-mjöl, äta rått Capsicum tillika med mycket Salt, och det skiftevis, så at de, imellan hvar gång de taga Maysen eller Mjölet, hämta munnen full af Capsicum och Saltet, ända tils de blifvit mätta: Ulloa l. c. p. 350. Annars skola ock Siamerne äta den rå, likasom vi äta rofvor: Pomet Hist. gener. des Drogues, T. 1. p. m. 227.
  2. (**) Pepparen är väl den allmännaste Mat-kryddan i verlden, och skulle det blifva långt, om man ville upräkna hälften af de länder, där den kommit i bruk. Här i Sverige var den redan öfveralt i bruk, då andra specerier voro ännu föga bekante: v. Dalin Svea R. Histor. 3. Del. 1. B. p. 513. På Minorca är brukeligt, at hafva Peppar, jämte Lök, i brödet: J. Armstrong's History of the Island of Minorca, pag. 210. och i Orienten ingår den med uti all deras Pilau, m. m. Men i Malabar äta Benianerne Lång-peppar uti deras mästa rätter, varandes besynnerligt nog, at, ehuru man lägger hela näfven deraf uti en sauce, den dock där ej märkes hetta: Boullaye le Gouz Voyages & Observations, pag. 269. De Indianske Läkarne gå så långt, at de föreskrifva den samma uti Febrar: De la Flotte Essais hist. sur l’Inde, p. 244. Det skulle