igenom elack vana går för långt med dess
försöka at förvirra deras betjenters förstånd, på det de sedan i yran måtte förmås at fälla några ord dem til last. Man både låckade och trugade dem at supa sig fulla af bränvin, säger J. Loccenius Hist. rer. Svec. p. 397. Häraf följer dock ej, at denna dryck då varit kommen i bruk, aldraminst så länge Ständerne ansågo densamma som en plåga, ja som en ny plåga. Men jag äger ett annat och äldre document, som vid första påseendet tydeligare tyckes bestyrka, at Bränvin på meranämnde tid varit i bruk, nemligen ett så kalladt Länns-Register på alle Slått, Gårder, och hereder sampt alle Beffallningzmän som Räkenschaper plichtige äre at göra inn udi Kong:e Maiestätz wår aller Nådigeste Herres Cammar pro Anno 1566. Mscr. Där uptagas penningar för Brenndewijn, som för Konungens räkning blifvit försåldt år 1566 til krigsfolket i lägret nedre i Riket. Men här blifver at märka, det Bränvinet den enda gången nyttjades blott såsom hälso-medel, allenast på den ort Pesten gick, och icke vidare, ty det blef ej hållet til salu samma tid på Skepps-flottan, hvarest bara Ööl vankade, såsom samma document utvisar. Det uptogs då icke ibland provianten, utan i en och samma class med Skinpeltzer, Skoor, Såckor och Wantar, som manskapet fick köpa, at värja sig med emot kölden; och föreställer jag mig, at afhämtningen af detta Bränvin skedt ifrån det Apothek Konungen höll på Stockholms Slott, som förmodeligen ännu var det enda i hela Riket. Kan ock väl vara, at Konungen låtit annorstädes bränna Bränvin til detta behof. Det är möjeligt, at Bränvinet uti denna Pest-smitta gjorde i något mål god verkan, och det förefaller mig, såsom K. JOHAN, vid den nästföljande Pesten, lärer häraf fått anledningen til de Bränvins-compositioners utstuderande, hvarom ofvanföre nämndes, och af hvilka en sedemera länge hölls uti värde, såsom ses af Arche-B. Laur. Paulini Pestilentz-Spegel af år 1623, där han fol. 83. a. föreslår Aqua vitæ regia eller det Konungzliga Brennewijn
