hälso-medel, hvilket ock en del ännu kan
1582, må äga vittsord, hvarest orden i öfversättning så lyda: "De dricka Bränvin såsom koer dricka kallt vatten, ja så, at de ej mera likna människor, och gifva qvinfolken karlarne icke efter i det målet, utan snarare öfvergå dem:" se de Russor. religione, ritib. nupt. funer. victu, vestitu &c. & de Tartaror. relig. ac morib. Epistola ad D. Chytræum, fol. 10. Petrejus, som några år derefter hade sjelf tilfälle at se deras benägenhet at öfverlasta sig, säger l. c. 5. bok. p. 6. at de ej visste något maghof, när bränvin vankade, hvarföre ock tvång där i landet måste läggas på en sådan skade-drycks tilverkande, och försäljandet förbehölls Kronan. Inom Seclets utgång var förrådet så stort, at Zaren BORIS GODUNOW kunde år 1597 dermed, jämte annat, tractera en 100000 mans armée: Petrejus l. c. 2. bok. p. 117. De Ryske krigsmän ansågo bränvin nu mera som en nödvändighets-vara på deras fälttåg: 'l. c. 4. bok. p. 13. och man sparde icke mödan, at föra det såsom handels-vara til Siberien och de mäst nordliga Ryska landskap: l. c. 1. b. p. 53. 55. i hvilket värf, neml. at fara kring landet och sälja bränvin, den orätte Demetrius, som bragte sig up til Zar, skall tilförne låtit sig bruka: Purchas l. c. p. 992. Denna muntrande dryck måtte ofelbart först från Ryska kanten blifvit bekant i Crim, hvarest den tyckes kring år 1580 ännu varit ny, och endast gängse ibland de förnäma, ty M. Broniowski, Kon. STEPH. BATHORIS Gesandt til Tatar Chan, berättar, at Chanen på krigs-tåg plägade sjelf föra det bränvin med sig, som han behöfde, och at dess Herrar ofta gjorde så med: Purchas’s Pilgrims T. 3. p. 639. 640. I anseende til förenämnde Bränvinets gångbarhet uti Ryssland i det 16. seclet, blir väl mindre olikligt, än det annars synts, hvad Savanarola l. c. p. 207. säger, at man i Norden redan på 1400-talet älskat och högt värderat samma dryck. Han lärer då förmodeligen haft någon rök om dess bruk i Ryssland, och altså ment det landet, ty, efter hvad jag ofvanföre anmärkt, har han
