Sida:Tal om Läckerheter-1.djvu/66

Den här sidan har korrekturlästs
56
¤ ) ° ( ¤

Honingen, det läckra ämnet i naturen, som


    Constantinopel, til soppor och annan kokad mat, samt jämväl til Scherbet: Purchas l. c. T. 2. p. 1601. När Tyske Kejserl. Ministern v. Kreckwitz efter audiencen hos Turkiska Kejsaren tracterades, var åtskillig mat, såsom ris, smörbakelse m. m. så lagad, at den flöt i honing och såcker: F. Seidels Reisebeschr. bis Constantinop. p. 4. Hos Baschan i Silistria tracterades K. Svenske Ministern Bar. Cl. Rålamb, ibland annat, med många sorter bakelser och vällingar med Honing tillagade: se dess Beskrifn. om Constantinopolit. resan p. 25. Turkarne äta gerna äggkakor stekta i Honing: Sandys Reisen p. 152. och de blanda ofta Honing eller Pekmes i sin hvardagsrätt Pilau, för at få den söt: Grelot Relat. d’un voy. de Constantinople. p. 367. Hos Agan i Cairo åt Lucas åtskilliga rätter gjorda af mjölk och honing: Voyage de Levant p. 137. och i ett Coptiskt Kloster i Egypten sökte man förbättra den redan tillagade maten med det man öste deröfver några skeder honing: Memoir. des Jesuites dans le Levant, T. 5. p. 141. Persianerne afvika icke från Turkarne uti smaken för sött, ty utom det de lika mycket älska Scherbet och andra söta drycker, laga de sina maträtter så, at de blifva ogement söta: F. C. Schillingers Pers. u. Ost-Ind. Reis, p. 200. De älska sötsaker öfvermåtton, säger S. G. Gmelin i dess Reise durch Russl. T. 3. p. 161. brukandes både de och Armenianerne ofta Duschap at göra maten och dricks-vattnet söta med: l. c. p. 282. På vissa tracter i Arabien utgöra Dadlar folkets hufvud-föda; men deras yppersta läckerhet är Honing blandad med Grädda: Salmons und v. Gochs gegenwärt. Staat v. Arabien p. 40. och där tilgång är på Dadlar, göra de Dibs eller Dadel-sirap, som de äta til sitt bröd: Niebuhrs Reisebeschr. nach Arabien, T. 2. p. 226. E. Ives förtäljer, huru Aly Aga i Dewana tracterade några Engelsmän, utom Caffé, med en söt soppa och ett sött, varmt och välluktande vatten: Reisen nach Indien u. Pers. T. 2. p. 57. D’Arvieux säger om de Beduinska Araber, at ibland deras förnämsta föda