tidehvarf varit ett vigtigt föremål för människors lystnad, antingen enkel eller til andra ämnen blandad (*).[1] Dess läckerhet, vet man, beror altid på beskaffenheten af de blommor, som Bien hafva at hämta på, hvilka, i den mån de äro ljufliga och på angenämt sätt kryddaktiga, verka på Honingen at han blir så med, hvarföre han ock i södra Europa (**)[2] samt på
- ↑ (*) Det lärer väl af de föregående anmärkningar någorlunda kunna skönjas, at Honingen nog allmänt i verlden nyttjas, dels at ätas för sig sjelf och med bröd, dels ock til andra mat-rätters förbättrande. Jag får längre fram anmärka något mera om dess bruk til smakeliga dryckers tillagande.
- ↑ (**) Jag tager för afgjordt, at af Europeiska Honings-sorter äro de yppersta at söka uti södra Europa; men hvilka egenteligen dertil böra räknas, derom äro Scribenterne oense, och här i vårt land kan ej den tvisten skiljas, då blott en eller annan sort genom Handelen derifrån hitkommer, och det förnämligast ifrån Provence. Men jag ser P. Pomet
icke särdeles nögd, hvarken i Sverige eller Danmark, med den alt för stora mängd af Honing, Såcker och annat sötslisk, man öfveralt brukade på borden: se Iter Svec. Dan & Pol. p. 258. hvilket klart visar, at smaken för sött då varit starkare här i Norden, än i Frankrike. Om vår nu varande tid kan man väl säga, at smaken för Honing allmänt så aftagit här i landet, at den sällan eller aldrig nyttjas i någon matlagning; men at vi dock så mycket mindre aflagt tycket för sött, som vi förbruke en myckenhet Såcker, så til Thé och Caffé, som til åtskilliga mat-rätters, och jämväl Vins, försötande, utom hvad på Confiturer och Såckerverk til dessert plägar användas.
Hvad är sötare än Honingen? frågade Philisteerne Simson, när de afgåfvo uttydningen på hans framstälda gåta: Dom. b.14. c.18. v.
