Men jag skulle påtaga mig för mycket, om jag nu i detta Tal ville inlåta mig i många sådana ämnens anförande, som konst och arbete bragt til behagelig smak och uphöjt til läckerhet. Jag vil då häldre inskränka mig inom de enkla och okonstlade, som egenteligen igenom den milda Naturens försorg och välgerning blifvit tilredde til vår vällustiga smaks förnöjande.
oss just en himmelsk skänk, yttrar sig Maffejus i Hist. Ind. l. 2. p. m. 34. som vida öfverträffar den bästa Attiska Honing! och i Dictionn. du Citoyen säges det vara den bästa skänk Europa fått ifrån de andra verlds-delar. Det är sant, at kort efter nämnde år var ansenlig tilgång på Såcker för Turkiska Kejsarens Serrail, så at R. Withers då kunde säga, at dess mängd var outsägelig, blifvandes där nyttjadt egenteligen til Scherbet: se Purchas l. c. p. 1601. men om ej Turkarne fått all denna Såcker-mängd ifrån västra sidan, så ha de väl, likasom länge förut, kunnat skaffa sig mycket deraf från den östra, särdeles från Bengala, som länge varit, och ännu är, rätta Såcker-orten i Ost-Indien: Bernier l. c. T. 2. p. 329. Uppe i Europa måtte man då ingenstäds haft stort öfverflöd på den varan, så länge den ej var där kommen rätt i mode, om icke uti stora Hof. Dock finner jag, at Såckerbruk före nyssberörde år måtte varit anlagde, ej allenast uti Tyskland, utan jämväl, som mera är, här i Sverige, emedan jag ser både Tyskt och Svenskt Såcker då redan nämnas, som rättnu skall visas, varandes ingen tvifvel, at ju rå-ämnet dertil blifvit hämtadt ifrån Spanien. I de gamla Svenska handlingar påminner jag mig ej hafva sedt något Såcker omröras, förr än vid år 1328, då en anteckning förekommer på omkostningarne vid Riks-R. Birger Peterssons begrafning, hvarvid allenast 4 skålpund Såcker (Zucara) åtgingo: se {{sc|Joh. Peringskiölds≠≠ Monum. Ullerakerens. p. 89. Ett klart bevis, at Såcker då här i Riket varit mycket rart. Sedermera
