Ibland de många härliga Frukter, som Skaparen åt Människo-slägtet tilredt, och hvaraf de varma länder hafva fått största antalet på sin lott, gifvas få eller inga så aldeles söta, at icke någon annan smak finnes inblandad, som uphöjer sötman och bidrager til ljufligheten. Jag vil korteligen anföra de förnämsta och märkeligaste, utan at binda mig til någon viss ordning.
finner jag, på 1400-talet, någon förmögen yppighetsvän i Linköping, förmodeligen Biskopen, i en Hushålls-Kalender hafva föreskrifvit Såcker til at sätta sötma på Körsedrank med: Lagerbring de Luxu Sviogothor. antiquo p. 22. Deraf må dock ingen sluta til något den tiden hos flera andra inkommet bruk af Såcker vid dryckers tilverkning, eller ock vid matlagning, med åsidosättande af den annars til sådana behof vedertagna Honingen, ty det var ju ännu för dyrt och för rart at så begrafvas i köken, då Honingen för de måtteligen kräseliga kunde där göra samma gagn, och Såckret deremot värdigare användas inne på borden, til at strö på vissa mat-rätter och försöta vin med. Jag skulle snart kunna föreställa mig, det mången, på den tid Såcker var så sällsynt, och altid räknades ibland specerier och krydder, torde gerna ätit det ensamt och just som det var, likasom sådant än plägar ske af barn och många ibland vår allmoge. Så tyckes Grefvinnan af Ost-Friesland Catharina, K. GUSTAF d. I:s Dotter, åtminstone i de yngre åren, hafva brukat at äta Såcker, såsom jag vil sluta af ett denna Konungens Bref til henne af år 1560 (infördt i K. Biblioth. Tidn. 1767, utgivne af Hr Gjörwell, p. 262.), hvaruti han skyller hennes sjuklighet på hennes ungdoms-vane, at äta Såcker och annat mera, som skämde magen. Jag vet icke, om mycket socker i K. GUSTAFS tid varit hos oss gängse. Af det ofvan anförde Läns-Registret ser jag Såcker vara uptaget ibland de krydder, som til K.
