Sida:Tal om Läckerheter-1.djvu/96

Den här sidan har korrekturlästs

fick smaka Niceffo i Angola (*);[1] och P. Browne förklarar Melonerna på Jamaica för så goda, at de räknas ibland den ortens största delicer ur växt-riket (**).[2] När nu dertil kommer

at

    rätt goda Melon-sorter i Neapel: l. c. men at likväl sådane där kunna vanka, ser jag af det D’Arvieux, då han skall mycket berömma Melonerna på Carmels berg, sätter dem i jämförelse med dem i Neapel och America: Merkwürd. Nachrichten T. 2. p. 237. hvarförutan Gem. Carreri säger många räkna Parabito-Melonerna i Neapel ibland de bästa sorter, änskönt han sjelf, efter sin smak, tyckte några sorter i Persien, särdeles de grönskaliga så kallade Puost-Sabs, vara angenämare: Churchill l. c. T. 4. p. 154. Men han är ej ensam i den delen at tycka om Persiska Meloner, ty dem uphöja många flere Scribenter. Man råkar väl, där som annorstäds, åtskilliga af sämre sorter; men man träffar också helt förträffeliga, och det i synnerlig mängd: Tavernier l. c. T. 1. p. 419. varandes sådant egenteligen at förstå om öfra Persien, ty de aldrabästa där i landet, och som hälst sökas til K. Hofvets och Magnaternas bord, komma från Chorasan, ett af de öfversta landskapen, gränsande til stora Buchariet: se Salmons und van Gochs gegenwärt. Hist. von Persien p. 53. Olearius fick näppeligen bättre Meloner i Persien, än de stora gula han åt i Astracan: l. c. p. 240. och Chappe visste sig aldrig smakat så goda och oskyldiga, som han fick i Casan: Voyage en Siberie T. 2. p. 544. Hvem vet, om icke dessa förträffeliga sorterna kunna härleda sig ifrån en och samma moderstam, som til äfventyrs lärer böra sökas i Buchariska länderna, hvilka länge haft namn för at äga de ädlaste Melon-sorter, och hvilkas lyckliga climat gifver anledning at tro detta frukt-slag där snarare förbättras, än urarta sig?

  1. (*) J. A. Cavazzi Relat. hist. de l’Ethiopie occid. publiée par J. B. Labat, T. 1. p. 141.
  2. (**) Civil and Natural history of Jamaica, p. 353.