vidskeppelse, samt Armenianer och Mahometaner af fördom, sky för at smaka det, och jämväl Grönländare det förakta; men så satte de
fetma, at de kunna dö, om de icke, i rättan tid, slagtas. De likna då små fett-klimpar, med et läckert och kosteligt kött, men äro något mägtige at förtära til myckenhet; de kokas i bain-marie, bain de sable, bain de cendres, äfven i äggskal. Bruyerin omtalar äfven desse foglars gödning, som gör at de blifva öfverdragne med fett. Hortulaner finnas mycket vid Prag: Pöllnitz. Liger bestyrker vidare denne fogels läckerhet, hvartil Latham lägger, at kroppen ser ut som en fett-klimp och väger ofta tre unts. Hortulanerne på Guadeloup äro så omgifne af fett, at de se helt guldgule ut, och äro öfvermåttan läckre. Beschr. d. Antill. I Canada finnes en liten fogel, som kallas hvitfogel; men Jefferys håller den för en Hortulane; et namn för hvilket han, i anseende til des läckerhet, gör fullt skäl. Annars är icke ovanligt, at Frantsmännen gifva flere småfoglar namn af Ortolane. Phil. trans. abridg. (b) Emberiza Oryzivora L. Ris-foglen värderas i Carolina så högt, som hortulanen i Europa, för des synnerliga läckerhet. Honorna äro de, som framkomma i oräkneliga skarar: Catesby. (c) Emberiza Calendra L. Kornlärkan blifver i Bologne och Florenz ganska fet af milium; föres plåckad och inlagd til Rom och säljes dyrt: Charleton. Denne fogel skjutes i Skåne på strö vid första snöfall och är välsmakande: Hamilton. (d) Emb. Citrinella L. Gulsparf gifver, enligt Zuckert, icke hortulana mycket efter; men skal enligt v. Rohr, vara något beskaktig, fast icke osmaklig. I Italien räknas den för rätt god at äta: Latham. (e) Emb. Passerina Pall. vid Jackfloden, skal ej heller gifva hortulana något synnerligt företräde til smaken: Pallas. Til denna artikel kunna ock någre arter af slägtet Motacilla föras. (a) M. Luscinia L. Nägtergalen har fett och hvitt kött, så angenämt, som hortulanen:
