gamle Romare så mycket större värde på Hare-kött, ehuru deras ej kunnat gå up emot
Montbeillard, Liger. Uti Gascogne gifver man honom företräde för all småfogel, utom Becfigues: Lemery. Den gödes i Gascogne för at ätas: Latham. (b) Mot. Oenanthe L. Stensqvättar blifver uti Sussex ganska fet på hveteåkrarna, täflar då med hortulanen och sändes til London såsom läckerhet: Willughby, Volkman, Latham. (NB. Denne fogel-art är dock egenteligen en Insectoch mask-ätare.) Blir om hösten fet och läcker: Buffon. (c) Mot. Rubetra lefver af Insecter, blifver rätt fet och läcker, såsom hortulanen: Latham, Buffon. (d) M. Rubecula L. är en af de läckraste foglar man kan äta, fångas i stor myckenhet i les trois Evêchês, men mäst uti Verdun, där den påstås som bäst. I Lothringen fångas och ätas ganska månge om hösten; månge sändas ock från Verdun til Paris, såsom Leipziger lärkor kring Tyskland: Palmstjerna. (d) Motacilla alba L. Sädesärlan jagas i Italien för des smaklighet: Buffon. (e) Mot. Rubicola L. lefver endast af insecter, men blir en viss årstid, så läcker som becfigues: Buffon. (f) M. Svecica L. är en delicat fogel: Buffon. (g) M. Sylvia L. äter fikon i Provence och blifver läcker: Buffon. (h) Mot. Phoenicurus L. Rödstjert hackar äfven fikon utomlands och blifver däraf ganska god: Buffon. Mot. Cayana L. en liten delicat fogel: Hernandez. Kolbe omtalar en Rotbkehlchen såsom en munsbit, men af den största läckerhet. Fermin nämner ock en Rogue gorge, som i läcker smak är jämngod med hortulana. Desse två torde vara M. Rubecula L. Volkman anför äfven en Hedge-chicker, askegrå, stor som en lärka, och af somliga hållen så god som hortulanen. Någre af Fringillæ förtjena ock här et rum. (a) F. montifringilla från Ardenne. Des kött är något betskt, men dock ganska välsmakande: Montbeillard. (b) Fring. Coelebs. Bofinken är ej god at äta: Montbeillard. Italienerne äta alla slags
