spricka, då de nedskjutas. Af beska frön blir deras kött där ganska beskt: Labat. Browne upräknar 8 arter vilda Dufvor på Jamaica, som blifva utmärkt smakliga när bär och frukter, särdeles frön af Xylopia Linn. vanka, som gifva köttet en litet stickande angenäm beskhet. Labat åt Skogs-dufvor på Martinique, af samma aromatiska smak, som på Guadeloup. Dufvorna i Louisiane blifva öfvermåttan fina och läckra, samt så feta, at de spricka i fallet, när de skjutas: Sauri. Af hvad arter alla dessa Dufvor kunna vara, tiltror sig Utgifvaren icke upgifva, dock är icke des mening, at de böra föras til Oenas Linn. fast de blifvit nu upräknade under detta numer bland intyg om dufvor i allmänhet. b) Col. Palumbus, Ring-dufvor äro i Guinea en förträffelig mat: Churchill; men beske i Chili: Frezier. c) Col. Leucocephala L. är god at äta, men icke altid lika, utan stundom besk i mon af föd-ämnets beskaffenhet: Sloane. d) Col. migratoria L. Denne Duf-arts myckenhet är icke mindre märkvärdig, än des smak. De komma, i obeskriflig myckenhet, til Carolina den årstid en slags frukt, som kallas Kalkon-ållon (turky-acorn) vanka; blifva deraf feta, samt deras kött förträffligt och födande: Brickell. Lawson intygar, at han aldrig ätit så goda Dufvor, som denna, uti Carolina, där den blifver ganska fet. Til Rhode island komma de i September, uti förfärliga svärmar. De nedslå om aftnarna matte och rädde för mörkret, på trädens grenar, samt packa sig så på hvarandra, at tjocka qvistar afbrytas af tyngden. Folket går då ut och slår dem med stänger, utan at foglarne flyga undan. Men lefver då nästan endast af detta villebråd, som är förträffligt at äta: Burnaby. De infinna sig ock på Ön Tortue i ofanteliga härar, men äta där et slags frö, som gör köttet beskt och osmakligt: Oexmelin. Hammer såg i Virginien härar af denna Duf-art så stora, at de, i 3 eller 4 timmars tid, bortskymde himmelen: Purchas. Uti N. America göda de sig om hösten med ekoch bok-ållon: Bossu. Deras myckenhet är så förfärlig, at de, i Canada, blifvit
