Sida:Tal om Läckerheter-2.djvu/121

113

¤ ) ° ( ¤

men på Bourbon icke utan de äro unga (†).^[1] Trast-slägtet, som vi med et allmänt namn kalle Kramsfoglar, har allestädes loford för välsmaklighet, och var med ibland de kräselige Romarnes aldrayppersta läckerheter, såsom ock Martialis höll Trasten för N:o 1 ibland all fogel; men et slag deraf slipper at

las

↑ (†) Papegojornas kött beskrifves i allmänhet såsom godt, särdeles de yngres. De lefva egenteligen af de bästa frukter, och ehuru deras kött är något torrt, så förbättras det dock ansenligt af denna föda. Auctorerne utstaka sällan vissa arter, hvarföre Utgifvaren måste åtnöja sig at afhandla detta slägte i gemen. Man vil börja i Asien. I Siam äro de små Papegojor mycket värderade: Turpin. De ätas af Indianerne i Ostindien: Schillinger. Psittacus Cacadora L. skjutes af Indianerne på Ceram, och ätes; men des kött är magert, blyfärgadt och föga begärligt. De ungas kött smakar väl, då det är stekt. Amboineserne skjuta ock et slags små gröna Perroquets för at äta dem: Valentyn. På Isle de France ätas alla arter Papegojor, grå stora, små gröna, samt Psitt. Amazonus L. De la Caille. En art där kallad Marganas har torrt och hårdt kött. Unga Papegojor på Madagascar öfverträffa Turtur-dufvor: Rennefort. Flere arter höllos där af Fransoserne jämngoda med dufvor: Pyrard. I America ätes Papegojor allmänt. Uti Chili komma gröna Papegojor i skarar, som förmörka himmelen och upfylla luften med sit skri. De äro gode at äta, särdeles de unga: Churchill. Särdeles en grön, kallad Catita, stor som en Turturdufva, hvilken har en kostelig smak: Vidaure. Perroquets stekte äro i Brasilien välsmakande: Marcgraf, Frezier. I America har Bouger ofta ätit gröna Papegojor och funnit dem ganska goda, men något hårda. I Cayenne äro de fete och ungarne täfla med Rapphönsungar: Des Marchais.

H

[113-1-1] (†) Papegojornas kött beskrifves i allmänhet såsom godt, särdeles de yngres. De lefva egenteligen af de bästa frukter, och ehuru deras kött är något torrt, så förbättras det dock ansenligt af denna föda. Auctorerne utstaka sällan vissa arter, hvarföre Utgifvaren måste åtnöja sig at afhandla detta slägte i gemen. Man vil börja i Asien. I Siam äro de små Papegojor mycket värderade: Turpin. De ätas af Indianerne i Ostindien: Schillinger. Psittacus Cacadora L. skjutes af Indianerne på Ceram, och ätes; men des kött är magert, blyfärgadt och föga begärligt. De ungas kött smakar väl, då det är stekt. Amboineserne skjuta ock et slags små gröna Perroquets för at äta dem: Valentyn. På Isle de France ätas alla arter Papegojor, grå stora, små gröna, samt Psitt. Amazonus L. De la Caille. En art där kallad Marganas har torrt och hårdt kött. Unga Papegojor på Madagascar öfverträffa Turtur-dufvor: Rennefort. Flere arter höllos där af Fransoserne jämngoda med dufvor: Pyrard. I America ätes Papegojor allmänt. Uti Chili komma gröna Papegojor i skarar, som förmörka himmelen och upfylla luften med sit skri. De äro gode at äta, särdeles de unga: Churchill. Särdeles en grön, kallad Catita, stor som en Turturdufva, hvilken har en kostelig smak: Vidaure. Perroquets stekte äro i Brasilien välsmakande: Marcgraf, Frezier. I America har Bouger ofta ätit gröna Papegojor och funnit dem ganska goda, men något hårda. I Cayenne äro de fete och ungarne täfla med Rapphönsungar: Des Marchais.

[1]