äta (*),[1] och af det denne växt kring Kia-kia i China står uti lika ymnighet som vår ljung, blir köttet på Hjortarna, Fasanerna, Lärkorna
- ↑ (*) Får-kött är i allmänhet värderadt, dock mer och mindre efter omständigheterna. Gamla Gumsar äro sällan smakelige. Tackornas kött är, enigt Buffon, mollasse et insipide; men Hamlar eller snöpte Gumsar, anses gemenligen för bäst, näst Lamben. Betet gör mycket til saken. På höga och torra platser, växa sådana örter, som bäst förädla fårens kött, men de sanke äro minst tjenlige, så framt icke utmed saltsjö, ty salta växter bidraga äfven at gifva god smak. Coetlogon kallar Får-kött det bästa och mäst styrkande kött af alla arter. Det är lättsmäldt, och starkt födande, särdeles tjenligt för dem, som bo i de varmare länder: Sauri.
Turdus merula L. Amseln; Cyprianus berättar, at denna äfven göddes hos de Romare med trastar, åberopande Horatius Lib. 2. Serm. Sat. 8. v. 89. Vidimus et merulas poni. Savonarola och B. Fiera gifva Amseln företräde för turdi, men Gesner och Aldrovandus tvärtom. Zuckert skrifver, at Amseln är sämre, men förbättras af drufvor; Willughby, at den orätt préfereras för trastar. Brookes, at des kött är tämligen godt, men ej så lättsmäldt, som de öfrigas, särdeles när foglen ätit beska bär. Dermed instämma v. Linné, Lemery, Liger. Deremot i de södre länder blir Amseln smakligare af vindrufvor än af bären af Hedera Helix: Halle. Blir då en af de läckraste foglar: v. D. Myle; ja så god, at han icke gifver Pilaris efter, utan kan taga företräde för Musicus och Iliacus, särdeles då han får äta Oliver och Myrtenbär, som göra köttet saftigt och parfumera det: Montbeillard. f) Turdus Torquatus L. är et ganska godt villebråd: Montbeillard. g) Turd. Saxatilis L. De unges kött anses för särdeles god mat: Belonius. h) Turdus Polyglottus L. är god at äta: Sloane.
