förakteligt kött, at des kött blir godt, sedan han hela hösten fått äta drufvor. Hvem vet icke
Gumse-kött såsom segt och torrt. Äfven Bruyerin. Men J. Faber tror Roms Gumsar, från Africa böra blifva förträfflige. Man har ock där ätit dem ovanligt smakliga. Baretti skrifver dock, at Italienerne äta ofta lamb-kött, men ej Gumse-kött, som föga duger. På Maltha har Får-köttet en merveilleux smak: Bachelier. På Corsica är Får-köttet så sött och saftigt, som man någonsin kan åstunda det: Bosvell. Sardiniens Baggar äro så smaklige, at de af månge hållas jämngode med kalf-kött: Cetti. I Asien äro Fåren de kreatur, som hufvudsakligen upfödas för borden. Turkarnes käraste föda består af Fåroch get-kött, jämte fogel: Lüdeke, Bruz la Martiniere. Turkiska Hofvet söker gemenligen Får från Moldaus bergs-trakter, som hållas för lättsmäldte och synnerligen välsmakande: Busching. I Caffa i Crim är Fårköttet förträffligt: Chardin. Tartarerne i allmänhet äta sällan oxoch ko-kött, utan häst och får. Voy. au Nord. Precop Tatarerne hålla dock hästen för läckrare än Fåret. Voy. au Nord. Mongoliske Gumsarne äro ganska delicate: Bell. Hos en Burätisk Furste bestod en måltid, den Georgii omtalar, endast af Får-kött, utan bröd. På Kött-torget i Peking såg Bell mycket Får-kött. Fåren på Ön Savu voro de sämste Engelmännerne någonsin ätit. De infödde äta derföre heldre hundar och kattor: Hawkesworth. På Batavia funno de det hårdt och segt. id. De högbente magre Bengaliske Fåren hållas för en osund och dålig spis: W. Schultzen. Uti Delhi bekommer Får-köttet folket illa: Bernier. Persernes Får äro store, grofullige, men hafva förträffligt kött: Bell; fast icke fett: Herbert. Fåren omkring Schiras öfverträffa Europas rådjur, äro store och fete: Figuera. De välmående Persianer äta knapt annat än Gumse-kött och hemfogel: De la Porte, Le Brun. Gumsarne vid Aleppo äro ej så gode, som
