Den här sidan har korrekturlästs
126
¤ ) ° ( ¤
Ibland de foglar, som mycket värderas af Européerne i Guiana, är ock Crax Alector (*),[1] hvars kött har mycken likhet med Kalkon-kött, men det lär icke hinna up emot köttet på Quam eller Meleagris cristata (†),[2] som är
et
- ↑ (*) a) Crax Alector L. förträffligare kött skal ej kunna ätas: Lery. I Surinam betalas den med 12 gyllen paret för des smaklighet: Fermin. Liknar mycket Kalkon-kött och värderas af Europeer: Bancroft. Köttet något torrt, men ganska delicat: Montbeillard, Latham. Ätes i Mexico under namn af Fasan, och är där fet: Hernandez. b) Crax mitu L. har mycket välsmakande kött: Marcgraf.
- ↑ Kalkoner tror man Amer. Vesputius först fört från America til Portugal, hvarifrån de efter hand spriddes uti Europa. Efter Scaligers utsago voro några komna til Frankrike 1540, och Belon är den förste Fransos, som beskrifver och afritar dem i sina Portraits d’oiseaux 1555. Campege skrifver 1560, at de några få år förut hade börjat synas i Frankrike, och voro altså ännu rara foglar. I K. CARL IX:des Reglemente för Policen, där pris sättes på allehanda vild och hemtamd fogel, nämnas ej Kalkoner, förmodligen för det de ännu varit altför rara at komma i bruk i köken: Beckman. De blefvo på 1530 talet införde i England: Hakluyt; eller såsom andre mena, år 1524,
mer än får-kött: Churchill. På Cap Verds-öarne snöpas Bock-killingar, som derefter blifva så fete, at de täfla med Bockarne omkring Rom, hvilke, af Aromatiske växter blifva högst förträfflige: Labat. Den art-förändring, som kallas Bouc de Juda, blifver i Guinea fetare än Europas får och värderas särdeles högt: Bosman. På Jamaica hållas Killingarne så goda, om icke bättre, än lamb: Browne. Getterne i Surinam äro ganska gode at äta: Fermin. På Juan Fernandez äro Getterna af ganska god smak: Behrens.
