Det är en erkänd sanning, at ibland alla de djurslag, som vi pläge äta, hafva ungarne det tendraste och finaste köttet, och i samma mon utgöra verkeliga läckerheter, särdeles då de blifvit väl födde. Vi förfare det dageligen,
Resebeskrifvare, som, så snart de träffat en fogel med lång stjert, strax gjordt den til en Fasan. Såleds är nog svårt at redigera deras intyg til vissa arter. I allmänhet räknas Fasaner för en läckerhet, endast värdig den äran at frambäras på de läckraste bord: Albin. De voro derföre en särdeles kräslighet på de Romares bord och en högtids-kost. Detta kött är läckert och hälsosamt: Sibbald; en af de läckraste kött-rätter: Liger, Nobleville, Cardanus, Willughby, Fischerström. De unge och fete Fasaner hafva derföre alla tider varit de rikaste bord förbehållne: Montbeillard, Lemery. Averrhoes préfererar Fasaner för all fogel. Fasanen hålles mycket smakligare än höns: Lemery, Aldrovand. Men, genom blandning imellan en Fasan och en höna, upkommer en batard-Fasan, som blir mycket bättre, saftigare, köttfullare: Cardanus, Frisch. Man håller ock de vilda Fasaner för smakligare, som blifvit jagade med falkar, än de, som blifvit skutne: Albin, Willughby. Fasaner finnas uti Europa vilde, på flera ställen. I Saxen äro de tendrare, än någon annan skogsfogel: v. Rohr. Ryska Kejsarinnan har nyligen sökt förskaffa dem från Österrike. Vid Prag finnas de ymnigt: Pöllnitz. I Frankrike voro de så rare, at de i Bruyerins tid, endast kommo på Konungens och de störste Herrars bord. Ides omtalar foglar från stora Tatariet, med alnslånga stjertar, och af en utvald smak. Voy. au Nord. Äfven Du Halde, säger dem vara jämngode med de Franske. I China äro Fasanerne af utvald godhet och parfum: Kien-Long. Ryska Ambassadeuren fick, från Chinesiske Kejsarens bord, läckre Fasaner: Bell. Mingreliens Fasaner äro mera
