Delphinernes nyfödde ungar måtte vara mycket goda; Flacourt kom, på sin sjö-resa, at äta en sådan ofödd, utskuren lefvande ur
Galenus de alimentis L. III. c. 2. anför flera folk-slag, som åto Hundar. Hippocrates föreskrifver Hund-kött för sjuka, både i soppor och såsom stek. Lib. II. de morbis. Han kallar väl gamla Hundar en något svårsmäldt mat, men de unga jämför han med harar och hemfogel, såsom mycket lättsmäldta. Oribasius, som gerna vil vara en Dictator i frågan om mat-rätter, kunde ej lida, at man försmådde Hund-kött, hvilket fordom åts af så många Nationer. Schreber upräknar ock många folkslag, som nyttja detta föd-ämne. Men nu mera är fuller ingen Européisk Nation, som icke baxnar för en Hund-stek, åtminstone i des hemort; så framt man undantager Grönländarne, hvilke dock endast i hungers nöd heldre upoffra sina Hundar än sig sjelfva: Crantz, fast de icke, såsom Houttuyn skrifver, hålla dem för en läckerhet, åtminstone icke alle: Fabricius. Ej en gång Samojederne äta dessa djur. Mem. sur. Samojed.: Georgii. Men under Sjöresor, då nöden kryddar de mäst motbjudande anrättningar, kunna ock Européer blifva Hund-ätare. De olycklige Engelsmän, som omtalas i Bihanget til Ansons resa, funno Hundar til smaken så läckre, som de bästa Engelska får. Äfven uti de länder, där Hund-köttets dageliga tillagning för borden något dräper fördomen, deltaga Européer uti måltiden; såsom man finner af Cooks resor i Söderhafvet. Holländarne på Amboina åto Öens fete Hundar såsom en synnerlig läckerhet: Walentyn. Uti de länder, där Mahometanska Religionen är i des fulla styrka, måste väl också Hund-köttet blifva föraktadt, emedan dessa djur äro så orena i folkets opinion, at man smittas af blotta vidrörandet. Likväl ätes det af Musulmännernes Epicuréer, om man så må kalla en del kringströfvande folkslag, som blott antagit en eller annan ritus, eller ock förakta opinionens ok. Om
