Flera af de smärre djuren hafva tendert kött, äfven sedan de blifvit fullväxte. Den askegrå Ikornen i Virginien berömmes för at hafva mycket smakeligt kött. De gamle
Uttern, Mustela Lutra Linn. är i allmänhet icke smakelig, såsom man ser af följande intyg. Dock beror därvid mycket på årstid och beredning. Utter har man i Engeland exempel på kunnat så lagas af Kocken, at ingen kunde skilja den från villebråd: Plot. Utterns kött i Carolina luktar illa, likväl äta någre det: Brickell. Utterns kött har fisksmak: Täntzer. Utterns kött har en obehagelig morast-smak, men ätes i Frankrike på jours maigres: Sauri. Kalmyckerne äta Uttrar: Pallas. I floderna i Issiny äro finhåriga Uttrar, som hafva välsmakande kött: Loyer. Uttern har hårdt och segt kött, men det kommer dock stundom på de bättre borden i Frankrike såsom stek med starkt kryddad sauce (de haut gout), men det blir dock aldrig någon rätt välsmakelig eller sund mat: Nobleville. b) Mustela Lutris, eller Hafs-Uttren, som särdeles finnes uti östra Oceanen och på N. Americas Kust, får däremot bättre intyg af dem, som des kött försökt. Utom detta djurs historia tillägger äfven Steller, at de gamles kött är mycket smakligare än Skälarnes, särdeles honornas, som är både tendrast och fetast, men ungarnes kött är delicatast, och kan svårligen skiljas ifrån di-lambs kött, antingen det då stekes eller kokas, blifvandes ock soppan därpå rätt välsmakande. Dessa djurs kött utgjorde Stellers och des följes hufvudsakligaste föda på Berings-Ön, och friade dem ifrån skörbjugg: lefvren, hjertat och njurarne voro aldeles som på kalf. Folket i Kamtschatka och Kuriliska Öarna hålla detta Hafs-Utter-kött för det bästa näst Örn-kött, som de sätta i främsta rummet. Lefvern och njurarne äta de rå, uphöjandes den goda smak de då hafva: Steller. Act. petropol. Müller säger om dessa djurs kött, särdeles
