Sida:Tal om Läckerheter-2.djvu/154

Den här sidan har korrekturlästs
146
¤ ) ° ( ¤

Romare räknade Sciurus Glis för så stor läckerhet, at de upfödde honom hemma i egna därtil inrättade rum, som de kallade Gliraria, och bönderne i Frankrike äta den ännu gerna (†).[1] Tunguserne i Siberien äro mycket snåla efter alla slags Ickornar (*).[2] Squash är et djur i

sta

    hanarnas, at det var osmakligt, helt hårdt och segt. Han tviflar på at just det bidrog til manskapets friande från skörbjugg: Mullers Russ. Saml. Tòvòus, et djur i Surinam liknande en Utter, askegrått til färgen och spräckligt, en fot långt och nog tjockt, håller sig på bottnen i rinnande vatten; des kött öfvermåttan tendert och välsmakande.

  1. (†) De Romares ryktbare Glires, föras af v. Linné til Ekorn-slägtet, Sciurus Glis. L. äfven af Pennant; men af Pallas til råttorna. Den är Buffons Loïr. Den fångas ännu höstetiden i Italien och ätes: Buffon. I grefskapet Zilli, i Stejermark, och i Crain, fångas detta djur til obeskriflig myckenhet och ätes: Popowitsch. Italienerne pläga insalta dem i tunnor: Sauri. Uti Provence viste folket icke äta dem, förrän Quiqueram underättade dem om detta djurs smaklighet. Pennant har, för des fetma, gifvit det namnet: Fat Squirrel åt detta de gamle Romares läckra hemdjur.
  2. (*) Ekornar afalla arter äro äteliga. a) Sc. Vulgaris vår allmänne Ekorn har et hvitt, sötaktigt och angenämt kött, som plägar liknas vid höns: Zuckert. Detta omdöme kan Utgifvaren, til en del, af egen erfarenhet bestyrka; han fann köttet något segt, men aldeles icke osmakligt. Det ätes derföre i Jemtland såsom en synnerlig läckerhet, och är något sötare än höns-kött: Nordholm; äfven i Dalarne: Fischerström; äfven af Norrska bönderna: Pontoppidan. I Skottland hålla någre detta kött för läckert: Sibbald; också i Tyskland: von Rohr; också i Polen: Sebizius; äfven på