medlersta America, litet större än en katt, hvilket springer i frukt-träden och upäter den bästa frukten; des kött fann Dampier likaså fint och läckert som någon Mjölk-gris. Kaniners kött passerar något hvarjestäds för tendert och godt, särdeles de Spanska Kaninernas, hvilket jag ser vara taget til exempel, då man velat utmärka något synnerligen läckert (†).[1] Jag vet åtskilliga personer, som finna våra små Marsvin, hvilka äro et slags Råttor, så smakeliga, som de äro tendra (*),[2] och i Brasilien hållas 2:ne
- ↑ (†) Plinius berättar, at de gamle Romare gjorde sig läckerheter af ofödde och däggande Kaniner, som åtos med innanmäten. Nu mera anses de alt för späde Kaniners kött för slemaktigt, de gamles
- ↑ (*)
flere orter i Frankrike fast icke af förnämt folk: Bruyerin. Jakuter och Tunguser äro snåle efter detta kött: Georgii, Bell. Däremot äta ej Samojederne Ekornar. Mem. sur. Samojed. De gamle Romare satte, enligt Martialis, värde på detta kött, äfven de Nordiske Jägare: Ol. Magn. b) Sc. niger L. är delicat: Catesby, Hennepin; söt, smakelig, lättsmäldt: Merklein. c) Sc. cinereus L. ätes i Pensylvanien och hålles af somliga för läcker: Kalm. Clayton åt de grå Ekornar på förnämsta borden i Virginien och fann dem så goda som Kaniner. Phil. trans. abridg. De äro rätt gode: Hakluyt. Förmodeligen menas dessa af Hamor, då han säger sig i Virginien ätit smaklige Ekornar. Annars finnas, enligt Lawson, två, men enligt Brickell, fyra smaklige Ekorn-arter i Carolina. Folket steker dem där med inelfvorna: Lawson. På Sumatra funnos Ekornar, som höllos för god mat: Dampier. Cingaleserne äta flere slags Ekornar: Knox. Därmed menas förmodeligen Pennants Ceilon Squirrel och Palm-Squirrel.
