Paca (*)[1] uti ännu allmännare värde, likasom ock Kalmuckerne begärligen förtära sin Gerbo
- ↑ Mus Paca L. är också en Cavia, eller Pennants Paca Cavy. Des kött kallas fett och läckert af Rajus; samt dessutom tendert och mycket begärligt af Maffey. Djuret är en delice i Brasilien: Pennant; och ätes där med skinn och alt: Sauri. De Lery liknar des kött vid kalf-kött. Fermin kallar det ganska godt, och Marcgraf beskrifver det ej allenast såsom delicat, utan ock såsom så fett, at det icke behöfver späckas, då det skal stekas. Derföre värderas ock Paca mycket: Barlæus; samt utgör jämte Armadillerne, det bästa
Rajus. Köttet är gemenligen måtteligen godt: Sauri. Buffons omdöme synes välgrundadt, då han skrifver: ”Marsvinets kött är äteligt men icke nog godt, för at vara begärligt. Det skulle blifva bättre, om djuren lämnades uti luften, at, efter behag, välja sig örter til föda. De som hållas inne i husen, få samma osmak, som tama Kaniner. De, som hållas i trägårdar, hafva väl mindre osmak; dock är köttet fade.”
Mus Aguti L. är också en Cavia, nemligen Pennants Longnosed Cavy. Des kött skal hafva en ganska god smak: Coreal; och vara det villebråd, som mäst ätes i Guiana: Bajon. Det skall vara hvitt, tendert, smakligt, lättsmäldt: Labat, Liger; hvitt och utan fett, jämgodt med Kanin: De la Borde. (åberopad af Sauri) så förträffligt, som de läckraste djurs kött i Europa: D’Acugna; ganska godt: De Lery. På Guadeloupe, fett och delicat: Jefferys. Hålles ock af Indianerne för en läckerhet: Fermin. Ätes gerna och hålles i värde: Barlæus. Men djuret skal då vara fett och väl födt, och detta oagtadt förblifver detta kött dock altid något hårdt, samt bibehåller någon åtföljande vild smak: Fermin, Buffon. Denna köttets hårdhet och osmak gör, at äfven månge gifvas, som rata det samma: Du Tertre.
