Den här sidan har korrekturlästs
151
¤ ) ° ( ¤
Engelsmännerne funno vara en förträffelig spis (*).[1] Jakuterne hafva synnerlig begärelse efter deras små Murmel-djur (†),[2] samt andra Råttor (**)[3]
och
K 4
- ↑ (*) Djuret Kangoru, uptäcktes under Cap. Cooks andra resa på Nya Holland. Det är til skapnaden likt en Jerbua, men har magsäck såsom Opossum. Engelsmännerne funno det vara godt, då det var ungt, men annars osmakligt: Hawkesworth.
- ↑ (†) Murmel-djuren hafva äfven blifvit af Pennant utbrutne från Rått-slägtet, under det generiska namnet Marmot. Dit höra a) Mus Marmota L. Pennants Alpine marmot ätes på alla orter, där den fås; stundom stekt, stundom rökt: Linné. Jakuterne äro snåle efter dessa djur och då Gmelin anatomiserat en dylik, gjorde de et litet trädspett, stekte och förtärde kroppen. Murmeldjur äro Kalmyckernas synnerliga kräslighet: Pallas. Gmelin jun. äfven Koräkers och Kamtschadalares: Steller. (torde ock menas Mus Citillus,) också Siberiernes: Gmelin sen. äfven Cossakers och de gemene Malorossers: Pallas; men de Mahometanske Tatarer äta icke Murmel-djur. id. Kalmyckerne värdera dem i synnerhet för det myckna fettet: Rytschkow. Äfven på Européiska fjäll, där denna djur-art finnes, är köttet mycket eftersökt af sämre folket. Såsom i Schweiz, där de, emot hösten, blifva mycket fete: Sauri. Daniel Eremita skrifver, at han i Schweiz, på et bröllop, blifvit fägnad med Mures montani. Plantinus anmäler dock därvid, at sådant skedt hos Bergsboerne af sämre folket. Uti Savoyen, Tyrol och på
- ↑ (**)
Mus Sagitta Pall. eller Mus Jaculus Linn. Pennants Egyptian Yerbua ätes ock af Araber: Niebuhr, Olearius, Hasselquist; af Kalmycker och Tartarer: Pallas. c) Jerbua Capensis, finnes ock smaklig af folket på Africas Södra udde: Forster. Act. Holm. d) Torrid Jerbua, Linn. eller Mus longipes L. räknas i Barbariet för god mat: Shaw.
