Sida:Tal om Läckerheter-2.djvu/167

Den här sidan har korrekturlästs
159
¤ ) ° ( ¤

varit där i landet; man har väl i förstone afsky derför, men sedan man det en gång smakat, vil man alt framgent hafva det, ehvad det må kosta, och berättar Gage, huru han sjelf en gång åt förmycket deraf, hvilket så när hade kostat honom lifvet, af det köttet ej var nog kokadt: det är hvitt som Kanin-kött, gör en förträffelig soppa, och passar äfven för sjukt folk. Den stora Igvana Herr Banks sköt på Batavia, som höll 5 fot i

den,

    Portugiserne bortbyta gerna kycklingar för en så kostelig mat: Tavernier; och Indianerne jämföra det med Rapphöns och Kanin: Buffon. Indianerne i Madura äta Flädermöss: Lettr. edif. Chineserne äta dem heldre än höns: Martinius; och det med stor begärlighet: Brelin. På Manilla säger man dem likna Kaniner: Churchill. På Timor hållas de af de infödde för den läckraste spis, och månge Européer äta dem utan olust: Act. Batav. Amboineserne bereda dem til en smakelig spis: Walentyn. På Ön Catigan äro de store som örnar, gode at äta och likna höns-kött: Purchas. I Batavia ätas de af store Herrar: Schwartz. På Java hållas de för delicate: Langhans; och likna höns-kött: Jurg. Andersen. På Malabariska Kusten hållas Flädermöss, store som Glador, för de förnämste bordrätter: Maffey, Walther, Schultz. De store Flädermössen på Bourbon äro ganska välsmakande, hvarföre man där jagar dem, såsom Rapphöns: Lettr. edif. Äfven Le Gentil fann Bourbons Flädermöss ganska delicata; så väl som Browne. På Isle de France finnas Flädermöss, til storleken like små kattor, helt fete, och de ätas af folket med nöje: Voy. á l’isle de France. Särdeles kokar man på dem feta soppor: De la Caille. De äro rätt gode, när man får dem feta: De la Flotte. Holländarne på Ön Mauritius höllo de store Flädermössen för kostelige och värderade dem framför det bästa villebråd: Leguat.